Uppfödning av svarta standardstora Shetlandsponnyer i liten skala.
För utställning, avel och bruksaktiviteter.

 

 

Liten återblick och framåtblick
29 december 2021

Min dator har påstått att han fått virus så jag har inte vågat peta på honom på flera dagar. Nu är han genomsökt och det verkar som att det var falskt alarm. Hur som helst så kändes det säkrast att betala räkningarna med telefonen.

Napoleon har fått ännu ett namn, den förståndige. Det är vad mamma säger om honom varje morgon vid utsläpp, ”han är så förståndig”. Han är inte bara förståndig, han är både busig och underhållande. Han brukar dra med sig halkskyddsmattan ut och i morse drog han tag i en filt och skakade den så stackars Hanna som kom bakom hoppade till av förskräckelse :) Napoleon är lite lik Eros till temperamentet, uppfinningsrik och personlig.

Så här i slutet på året kan en ju summera lite om en har lust. För vår del går det snabbt ;) Vi fick ett föl och visade bara en enda gång och det var vid sommarpremiering då Ninette höjdes till Elit. Jag har däremot varit på väldigt många utställningar och alla hingstpremieringar för Shetland. Djuren har varit friska vilket ju alltid är det man önskar. I våras flyttade Halina norrut efter att jag fått en förfrågan om hon var till salu. Det var egentligen ett svårt beslut att sälja henne men nu får hon en fin chans i avel hos en uppfödare med lite samma tänk som mig själv vilket fick avgöra saken.

Vi betäckte inte några ston i år så det väntas tyvärr inga föl 2022. Jag skulle väldigt gärna vilja betäcka Hedda, Rosa, Hanna och Hilde nästa år och med tanke på att vi sålt de senaste fyra ponnyerna utan att ens annonsera så borde jag nog våga mig på det. Men hur det blir i slutändan återstår att se, det skall ju hittas lämpliga kavaljerer som kan tänka sig att ta emot stona också. Tanken är att Napoleon skall kastreras och behållas som valack. Det bästa vore om det kunde göras innan betet så kan han vara hemma hela sommaren Om inte måste jag skaffa ett hingstbete till honom och då får det bli kastrering i höst. Jag väntar med spänning på att utställningskalendern skall fyllas på så det går att planera vart jag vill visa och vart jag vill åka och titta. Några fotouppdrag blir det väl också kan jag gissa, är redan inbokad för vårens HP som bekvämt nog hålls på Grevagården.

Med dessa rader önskar jag alla läsare ett Gott Nytt År. Denna hemsida har för övrigt nått besöksrekord i år :) Det går inte att jämföra med Blondin-Bellas förstås, men i jämförelse med sig själv ökar besöksantalet varje år.


Napoleon & Ninette

Julaftonskväll
24 december 2021

Klockan är i skrivande stund 19.00 och om en timma skall jag åka till jobbet för en midnattsgudstjänst. Eller midnatt, det börjar kl 22.00 i Vads kyrka där jag skall arbeta men det är lite att fixa med innan och jag vill vara i god tid. Kl 23.30 är det sedan midnattsgudstjänst i Locketorps kyrka och i morgon bitti julotta kl 07.00 i Götlunda. Välkomna ;) Vi tre kollegor som delar på dessa tjänster är helt överens om uppdelningen. Jag vill ha den tidigaste eftersom jag vill hem och sova medan de andra två föredrar sena midnattsmässan resp julottan. Himla smidigt när alla får som de vill :)

Julafton flöt på lugnt och nu är det bara jag och Cecilia kvar i huset sedan resterande familj åkt vidare till arbete och firande på annat håll. Julafton är årets stressigaste dag för min del och det beror till största del på att det blir så mycket åkande på vägen. Stallet två gånger och sedan jobbet. Så har jag det ju alla dagar, men på julafton vill man ju hinna umgås och äta tillsammans med familjen och då blir det så väldigt mycket tider att förhålla sig till eftersom Stefan började jobba kl 18.00. Egentligen skulle det blivit stallet tre gånger, men jag flyttade fram eftermiddagsmålet några timmar så fick de gå in tidigare och äta inomhus. På så vis slapp jag en resa men det lär straffa sig i morgon genom betydligt mer att mocka.

Stefan och jag fick en fantastisk fin oljemålning av Linus som Cecilia målat. Gissa om vi blev glada :)

~


Frida och Napoleon

~


Eros och Napoleon

 

 

 

Vart är vi på väg?
17 december 2021

Förra veckan hade jag ett väldigt trevligt och intressant telefonsamtal med en man som fött upp hästar hela livet. Han berättade att han varit på 63 eller om det var 67 hingstpremieringar i rad. Imponerande! För ett antal år sedan hölls premieringen för Ardennerhingstar i livdjurshallen i Skara och det kunde vara 120 deltagare. Publikintresset var så stort att om man behövde hotellövernattning fick man boka det månader i förväg annars blev man utan. Här kan man snacka om genuint intresserade människor, sådan publiktillströmning ser vi inte vid våra ponnypremieringar ;)

Det här samtalet väckte såklart en hel del funderingar hos mig. Denna man tillhör en generation som ofta var född i en hästsläkt och fick all sin kunskap med modersmjölken. Så är det inte så ofta numera och har vi som kommer efter tagit vara på de äldres kunskap? Jag har hört flera erfarna och framgångsrika uppfödare säga att de inte tycker det är svårt med avel eftersom de kan sina linjer och vet vad de ger. Dessa har alla börjat med bra ston som de avlat målmedvetet från och har nu många generationer från stamstoet.

Jag tänker ofta på att Shetlandsmänniskorna har en del att lära av Russfolket. De måste tänka sig för när de avlar eftersom de inte kan hämta nytt blod utomlands. Här är det väl tvärtom, det importeras massor och det är en väldig blandad kvalitet på det som tas in. Ser man till främst svarta standard så är det inte heller något nytt blod eftersom de allra flesta kommer ur Rossonlinjen vilken vi ju redan har massor av, bra hästar dessutom, men vi måste ju ha något annat att kombinera det med. Jag tror vi måste göra som Russfolket och börja värna vår egen avel innan vi målat in oss i ett hörn rent blodsmässigt. I Sverige har vi haft en avelsförening för Shetland i över 50 år och vår avel bygger på importer. Utan bra sådana hade vi ju såklart inte kommit någonstans och vi har flertalet verkligen fantastiska importhingstar och tyvärr ännu fler mediokra. Men att efter 50 år bara ha två hingstar godkända enligt rasvisa krav med tre generationer svenskfött känns lite märkligt. (Rätta mig om jag har fel, men jag har bara hittat två)

Jag är inte importmotståndare, men det som tas in skall vara bra. Jag har lagt märke till att om någon lägger ut ett foto på en importerad ponny så hyllas den men ”oj vilken stam”. Gör man samma sak med en svensk ponny hörs aldrig den kommentaren. Det gör mig både ledsen och bedrövad. Samtidigt blir jag förbannad och tänker att jag skall f*n visa att det går att föda upp bra ponnyer genom att använda hingstar svenska uppfödare fött upp. För det känns faktiskt lite som en hån mot de svenska uppfödarna att deras hingstar inte får den uppmärksamhet de förtjänar.

Jag deltog inte vid SSS höstmöte men har fått ta del av Håkan Erlandssons synpunkter från en vän. Han hade uttryckt oro över hingstarnas extremiteter samt att de ofta har en fin front men är inte bra i bak, öppna i bålen och korta kors. Det är något jag instämmer helt i. Man ser ofta hingstar med fina halsar och enorm tagelväxt. Men tittar man sedan på bakdelen så blir man besviken. Om jag skall vara ärlig så tycker jag att vår avel tappat de senaste åren. Jag minns fantastiska storingar på våra utställningar och sommarpremieringar med treårsston så man fick rysningar. Med få undantag har jag inte alls sett likvärdiga klasser de senaste åren. Har vi tappat i takt med att många erfarna uppfödare slutar?

Avelsvärderingar för ston och hingstar samt GM är i mitt tycke det viktigaste vi har. Åsikterna om GM går isär och många hingstägare vill inte ha det kvar. Det finns en mycket bra artikel i en av medlemstidningarna, läs gärna den så framgår det tydligt varför GM är viktigt. Årets upplaga var pga corona upplagt på ett annat sätt än det vi har använt oss av de senaste åren och man kunde visa på fyra platser. Dock var nämnden inte densamma på någon av platserna och ingen av nämndens deltagare deltog på alla platser. Jag tycker ärligt talat det blev rätt spretigt i år, men det får väl ses som en nödlösning för jag hoppas verkligen det återgår till det vanliga nästa år, d v s visning på två platser med samma nämnd vid båda. Mycket av värdet ligger just i att få se hingstarna årgångsvis och med årets upplägg blev det väldigt ojämn fördelning. Uppe i Bålsta var det tex bara nio GM-hingstar totalt och i en av klasserna var det endast en deltagare.  Jag kan gissa att hingstägarna själva är nöjda med att kunna visa på flera ställen. Men GM är faktiskt inte till för hingstägarna utan för vår avel och då är det bekvämaste sättet är inte alltid det bästa valet. Jag tror inte på genvägar.

Avelsvärderingsnämnden kan man diskutera i evighet och den hingstägare som får sin hingst godkänd är alltid nöjd och den som får sin hingst kasserad är alltid det motsatta ;) Jag tror dock att för vår avels bästa krävs en kontinuitet i nämnden, det går inte att byta ut deltagare varje år för då tappar man helheten om vad som måste arbetas med. Det är väl så gott som omöjligt att få en hingst kasserad på annat än veterinära grunder om han en gång godkänts. Jag skulle önska ett system där en hingst kan kasseras om han inte har x antal % visade avkommor vid tre års ålder. Aveln går inte framåt genom ovisade ponnyer, en god exteriör är grunden till en brukbar häst och vi har dessutom en rasstandard att följa. Vi skall inte föda upp maxade Shetlandsponnyer som ser ut som Russ. Vi skall föda upp Shetlandsponnyer av varierad storlek som följer rasstandarden och de variationer den accepterar.

Jag har som synes rätt bestämda åsikter och det står givetvis var och en fritt att inte hålla med :)

Kollar utbudet
14 december 2021

Allergin gav med sig men i söndags råkade jag äta något olämpligt igen, vet ej vad, så den blossade upp igen. Har lyckats hålla den hyfsat lugn så ögonen har inte svullnat så mycket. Men det kliar något förbannat och jag blir så vansinnigt trött av allergitabletterna. Skulle nog fortsatt med min varmkorv-diet ;)

Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna – det ordspråket bör väl även kunna användas vid betäckningsplaner? Om jag i nuläget planerar att fyra ston skall betäckas nästa sommar så kan jag ju vara glad om det blir två i slutändan :) Bland dessa fyra tilltänkta ston återfinns Hanna och Hilde som ännu aldrig varit i avel. Med Hedda och Rosa använde vi oss av handbetäckning första året och de har sedan fungerat utmärkt i flock på fribetäckning. Det känns tryggare för både hingsten och stoet att göra så tycker jag. Hanna och Hilde har ju inte ens sett en hingst på vykort och aldrig gått i annan flock än vår egen så jag har inte en aning om hur de kommer att fungera i en flock med främmande ston och en hingst. Det finns ju ston som blir väldigt dominanta och för att minska risken för skador på såväl hingst som sto känns det för mig bäst med handbetäckning åtminstone första året :)


Elein och Rosenhagas Henri Martin hemma hos oss sommaren 2010           

~

Jag ställde frågan i en Facebookgrupp vilka svarta standarsstora hingstar som står till förfogande för handbetäckning nästa år och det kom upp en hel del hingstar. Nu skall förstås inte detta ses som ett komplett svar men jag ville se om det alls fanns några, det är lätt att få intrycket att så gott som alla använder sig av fribetäckning. Nu är ju förstås inte detta ensamt avgörande valet av hingst utan jag kommer såklart kolla upp med intressanta hingstars ägare innan jag bestämmer något alls.


Hedda och Henri Martin. Hedda var inte så sur som det ser ut, resultatet blev Hanna :) 

~

Utställningskalendern för 2022 börjar så sakteliga fyllas på. Jag hoppas kunna visa mer än i år då jag inte ställde ut alls och det målet skall väl åtminstone inte vara omöjligt ;) Tycker dock inte jag har något att visa trots att hagen är full av ponnyer. Jag får väl försöka hålla Hilde i lagom hull för att försöka nå resultat till Super-SUCH. Vi har dock det svåraste kvar, en BIS-titel med 43 poäng. Just det resultatet har hon redan, men då var hon bara två år så det räknas inte. Jag tycker det är bra att alla titlar till SUCH och Super-SUCH måste tas från 3 år och uppåt. Namira har vittring på SUCH, där saknas ett resultat. Men då kan man inte se ut som en badboll så det känns tveksamt om hon kommer ut något. Jag har tidigare sagt att Ninette skall få slippa fler utställningar men om hon ser fin ut nästa år kanske jag bryter det löftet. Det skulle vara roligt att visa henne utan föl vilket jag aldrig gjort. Hon blir 21 år gammal men rör sig fantastiskt bra och skulle hon råka bli lite för tjock så gör inte det så mycket på ett veteransto tycker jag.

Jag hoppas att jag når stjärnorna = får fyra föl 2023 och gärna några ungston så jag får lite att leka med några år framåt igen :) När jag lekt klart = visat dem på sommarpremiering som treåringar kan de få bli till salu så någon annan kan avla på dem. Så gjorde jag med Naomi och Halina vilket passar mig rätt bra har jag upptäckt :) 

Ett halvår
6 december 2021

Jag har återigen fått bekymmer med allergi och förra veckan var riktigt besvärlig. Fruktansvärd klåda i främst ansiktet, rinnande ögon och näsa samt igensvullen runt ögonen. Kort sagt så har jag både sett och känt mig för jävlig. Förra gången var jag på både vårdcentralen och akuten utan att få hjälp så denna gång har jag inte sökt vård. Jag har ätit receptfri allergimedicin och smörjt ansikten. De första tabletterna hjälpte inte så i tisdags bytte jag sort vilket gav effekt så nu gäller det att tänka på vad jag äter så inte eländet kommer tillbaka igen.

Igår fyllde Napoleon sex månader. Det hade ju varit kul med lite nytagna foton men varken vädret eller orken har varit på min sida så det blev inget med den saken. Napoleon går såklart kvar med sin mamma och skall göra så minst några månader till. För några veckor flyttade resterande flock över till vinterhagen vilket underlättar enormt med vattenhanteringen nu när det är kallt. Dessutom är det väldigt bekvämt att de går lösa ut och in. Napoleon lärde sig snabbt insläppsrutinerna även i den större flocken och väntar snällt på sin tur. Planen för framtiden är att han skall kastreras nästa år och bli kvar hos mig som valack. Jag är nämligen svårt förtjust i denna personliga fölunge som mot alla odds överlevde trots mycket svårt felläge.

Pga allergin fick jag avboka både min egen hårklippning och hovslagaren förra veckan. Luggen fick jag fixa till själv i väntan på ny frisörtid och hovslagaren kom idag. Nu har Napoleons hovar antagit en normal växthastighet så han behövde inte verkas utan kan troligen tas var 8:e vecka i fortsättningen. Alla ponnyerna skötte sig utmärkt, de flesta stod och sov medan de verkades.

Linus har däremot varit hos frisören och är nytrimmad. De första dagarna hade jag täcke på honom i kylan men det var inte populärt så det struntar jag i nu. Det är fart på honom så han håller sig nog varm ändå. Just nu är han envisare än vanligt eftersom det är löptikar på byn. Han kan nosa på minsta fläck hur länge som helst och har mycket bestämda åsikter om vart vi skall gå. Men han är ju rätt söt ändå, den lille rackaren :)

Avslutar med några bilder från 4 december 2010, då hade vi snö så det räckte. 


Fatima 6 månader nästan drunknar i snö

~

 

Höstfest
19 november 2021

Torsdagskvällen tillbringade jag på Götala Herrgård och Skaraborgs Läns Hästavelsförenings hästfest. Det är tradition i vårt område att dela ut priser till årets diplomston, elitston, nygodkända hingstar samt lite andra priser vid denna fest. Det känns väldigt trevligt och mycket roligare än att få ett diplom på posten. Menyn bestod av kycklingfilé och klyftpotatis med sås och grönsaker, verkligen jättegott :) I år fick jag ta emot diplom och en jättefin skål för Ninette som ju erhöll elit i somras. Det var en mycket trevlig kväll och ett välkommet avbrott i novembermörkret.  

I veckan har Linus varit hos veterinären igen. Han sövdes och det visade sig att tre tänder behövde dras ut eftersom en var skadad och två satt löst. Hans tandsten togs också bort samt att tänderna polerades upp så de skiner vita. Han mådde inte så bra på kvällen, narkosen var väl en orsak och sedan gjorde det förstås ont i munnen. Han gick runt och gnydde stackaren men fick såklart smärtlindring. Redan morgonen därpå var han sitt vanliga pigga jag igen :) Linus är nu 10 år men väldigt pigg. Jack Russels brukar ju bli gamla så vi hoppas få ha honom kvar i många år än och tre tänder mindre klarar han sig utan. Jag glömmer lätt bort att han är 10 år, men nu skall jag byta till ett foder som är för äldre hundar. Enligt produktbeskrivningen för Royal Canins foder för 8+ skall det nämligen innehålla något som motverkar tandsten och stämmer det så är ju det bra.

I morgon skall resterande ponnyer få flytta till vinterhagen. Det blir lättare med såväl ut- som insläpp samt fodring och det är bra att det går fort om mornarna när jobbet väntar.

Avelsnörden spekulerar, drömkombinationer inför framtiden
18 november 2021

Inget av våra ston betäcktes i år, tråkigt för Hedda vill jag verkligen få minst tre föl till av så hon kan höjas till Elit. De tre födda stofölen har redan fixat meriterna som krävs genom sina diplom så det är bara avkommor som saknas. Tyvärr har hela året kantats av ohälsa hos anhöriga så jag har vare sig haft tid eller ork för att kolla upp ston eller köra dem till hingstar. Jag hoppas 2022 blir bättre på den fronten. Om jag inte behövde ta hänsyn till vare sig plats, tid, kostnader eller ens om hingsten tar emot mina ston så har jag följande drömkombinationer inför nästa år:

Junibackens Four Roses x Volder Morte.
En i mitt tycke komplett hingst som skulle vara mycket intressant att använda till fler än Rosa men hon är först på önskelistan. Han kommer ur Omans hingstlinje som är värdefull samt har Furunäsblod i tredje ledet på mödernet. Exteriört sett har han inte mycket övrigt att önska och ett bra stoföl ur denna kombination att spara för framtiden skulle inte jag säga nej till.


Volder Morte

~

Junibackens Hedda & Djupedalens Hanna x Junibackens Primetime
Hedda har ju fått Halina e. Primetime och det är i mitt tycke hennes bästa avkomma så den kombinationen gör jag gärna om. Min favoritponny Hilde må förlåta mig men jag tror Halina kommer bli mer lättkombinerad med olika hingstar än sin syster. Heddas dotter Hanna är en välbyggd ponny, inte så flashig men alla delar sitter där de ska och precis som sin mor så tror jag att hon kommer att passa till de flesta typer av hingstar. Primetime är en av mina absoluta favorithingstar både gällande stam och sin exteriör. Skulle jag köpa egen hingst står han överst på min önskelista trots att jag bara har två ston till honom. Denna kombination känns i nuläget tyvärr inte riktigt möjlig pga avstånd. Jag brukar inte dra mig för långa resor men med Hedda som bör kollas upp och Hanna som aldrig är betäckt känns det lite väl chansartat och får nog anstå till ett annat år, men drömma går ju ;)


Junibackens Primetime
~

Djupedalens Hilde x Rosenhagas Lyric
Min favorit Hilde är en robust dam som nog kräver en hingst av lättare slag skulle jag vilja prova med Lyric. Han har Marshwoodblod nära i sin stam, ett verkligt gediget möderne och kommer ur Rustic Sprite of Standens hingstlinje. Han är till skillnad från de två övriga hingstarna avkommeprövad vilket gjort att han höjdes till A 2018.


Rosenhagas Lyric

~

Äntligen…
12 november 2021

…gick Hedda in i stallet. Får nog förklara detta lite närmare :) In till vårt stall är det en nivåskillnad på ca 30 cm som jag velat göra något åt i många år. Dels för att hästarna skall slippa göra ett så stort kliv upp och ner samt även för att det inte skall trilla ur så mycket ur skottkärran när jag kör ner vid mockning. Snickaren byggde en träramp och för att inte den skall bli hal lägger vi ut trasmattor på den vid in- och utsläpp. Det skall egentligen på annat halsskydd men det är nog för fuktig väderlek för det nu så mattorna fyller mer än väl sin funktion tills vidare. Hur som helst så gick alla hästar in utan minsta tvekan redan första kvällen. Det vill säga alla utom Hedda, vare sig med eller utan trasmatta. Ut gick bra men in skulle hon inte och eftersom jag inte riktigt haft tid och lust att träna henne i mörkret så har jag lett henne runt hela gården och tagit in henne genom stora porten på baksidan. Den specialbehandlingen håller ju såklart inte så härom kvällen tänkte jag att nu måste jag ordna detta. Hedda är väldigt lättlastad på transporten så oviljan mot rampen känns inte begriplig, inte ens pellets lockade. Jag sa till mamma att hålla i grimskaftet och sedan gick jag bakom och tryckte på. Först ville hon inte men efter tre minuter ungefär klev hon in utan att vara det minsta obekväm med att gå på rampen. Nästa kväll gick hon inte in lös men när jag tog på henne grimman och ledde henne följde hon med utan protest. Snart går hon nog in lös som de andra :)

Delar av flocken går fortfarande i sommarhagen dagtid medan resterande är i vinterhagarna. Napoleon får nu lära sig lite nya rutiner genom att gå lös in och ut och det får han först lära sig i en lite mindre flock. Hos oss måste man nämligen kunna vänta på sin tur vid insläpp då jag inte vill ha ett virrvarr av ponnyer i hela stallet. Somliga är nämligen lite smartare än alla andra och försöker alltid smita in i fel box och stjäla någon annans mat ;) Därför släpper jag alltid några i taget så jag kan få dem rätt direkt och då får resterande vänta i hagen. Napoleon går just nu med Rosa och Frida samt förstås sin mamma. Han går duktigt både ut och in så snart skall jag släppa dit resten av gänget. De trivs dock gott i sin gigantiska sommarhage där det fortfarande finns gräs att äta och har nog inget emot att vara där ett tag till.

I veckan var hovslagaren ute och då är det ju bra att ha tagit in alla hästar i tid. Denna gång blev det dock lite väl gott om tid eftersom jag skrivit fel datum och tog in dem ett helt dygn före utsatt tid. Det var ju tur att det inte var tvärtom och att de fortfarande var kvar i hagen när han kom ;) Napoleons hovar växer väldigt mycket så han verkades även denna gång. Nu är han fem månader och redan verkad fyra gånger.

Vår Linus har varit hos veterinären idag. Han fick en svullnad under ögat som vi förstås var tvungna att söka för. Han verkar inte haft det minsta ont eftersom han varit lika pigg som vanligt. De gånger han haft analsäckinflammation eller när han fick ont i magen har han visat smärta väldigt tydligt och varit loj, men inte denna gång som sagt. Stefan fick åka in med honom och själv har jag varit så nervös att jag inte kunnat äta på hela dagen. Det visade sig vare en inflammation i en tandrot så nästa vecka skall han sövas och ev dra ut tanden samt ta bort tandsten. Känns lite läskigt med sövning tycker jag, han är 10 år men pigg som en valp och vi hoppas få ha honom kvar i många år än.

Säsongsavslutning
2 november 2021

I lördags var jag på för min del årets sista utställning. Nu när mörkret kommer allt tidigare om kvällarna känns det faktiskt rätt skönt med en paus, det tyckte jag inte för en månad sedan ;) Denna gång hade jag bara 40 minuters resa eftersom utställningen hölls i Vartofta. Det är en väldigt fräsch och rymlig anläggning som nu återkom efter några års uppehåll.

Jag hade inte anmält någon häst utan var där som fotograf. Däremot var min uppfödning Naomi och hennes hingstföl med. De visades även i Tranemo för två månader sedan och då tyckte jag Naomi såg lite trött och omotiverad ut, de kan vara jobbigt att ha sitt första föl. Denna gång såg hon piggare ut och skrittade jättebra. Trots det blev resultatet sämre än i Tranemo då hon fick 98788=40. Igår blev resultatet 88887=39 poäng. Traven var lite kort bak men skritten var riktigt fin och helhetsintrycket bättre. Inget att gräma sig över en sketen poäng, Naomi är bara fem år och långt ifrån färdig. Ur denna morslinjen blommar de sent så det enda som krävs är tålamod :)


Djupedalens Naomi RS 7777

~

Jag följer vargobservationerna i de lokala Facebookgrupperna på distans. Tydligt är att det finns två läger, precis som i övriga samhället. Jag har gått ur alla lokala grupper och kan bara läsa där, inte skriva något. Dessa grupper handlar mest om bortsprungna katter och att folk med oändligt mycket tid att skriva på Facebook ondgör sig över påkörda katter och skuldbelägger den stackaren som råkade köra på katten. Jag kommenterade en gång att man nog skulle fundera på om det verkligen är lämpligt att ha katt när man bor vid en stor väg och får sin tredje katt ihjälkörd. Då blev folk upprörda kan jag säga, för att ha katt är tydligen var människas rättighet ;)

I brist på andra bilder i höstmörkret avslutar jag med att för skojs skull publicera foton på de ponnyer som blivit BIS vid de utställningar jag varit på i år.


Huseby - Melkers Buffy the Vampire

~


SSS Riks Bålsta - Nightingales Kingsman

~


Bosjökloster - Almnäs Gibraltar

~


Tranemo - Top Notch

~


Väddö - Femme Fatale v.d. Amstelhof

~


Ljungskile - Ninja

~


Långasjö - Sandbackas Zirkon

~


Vartofta - Wild Thing

En nöt att knäcka
24 oktober 2021

Jag har fått ärva en stor mängd tidningar. Egentligen är det Camilla Karlsson på Tegens stuteri som fått dem, men hon visste att jag samlar på hästlitteratur så jag fick dem efter att hon läst klart. Jag är väldigt tacksam för det :) Tidningen Hästen är det flest av och de äldsta kommer från 1972. Då var jag två år gammal så dessa exemplar har jag förstås inte sett förut. Jag har börjat titta i dem så smått och har publicerat några glimtar på Facebook. Skulle vilja publicera mycket mer men så är det ju det här med upphovsrätt. Jag får fundera och kolla upp om det går att lösa på något sätt utan att bli lagbrytare ;)

Hästarna går fortfarande kvar i sina sommarhagar trots att de nu är inne om nätterna. Där finns fortfarande lite gräs att äta tillsammans med hösilage som jag ger dem ute varje morgon. Att de går i sommarhagarna innebär att de måste ledas till och från hagarna. Till vinterhagen går de själva ut direkt från stallet. Alla våra hagar ligger i anslutning till gården så det är bara att gå över gårdsplanen till sommarhagarna, ingen lång sträcka alltså.  Alla hästar utom en står vid grinden om kvällarna och väntar på att få komma in. Det är Elein som nog fortfarande tycker att det är sommar. Temperaturmässigt har hon förstås rätt och skulle det inte vara för vargkräken hade de fått vara ute nattetid än. Nu kan det vara så illa att det finns ca 7 vargar runt Tidan och ungefär lika många runt Värsås. På det senare stället påstås det finnas en tik med sju valpar. Människor som inte har betesdjur har svårt att begripa oron vi med sådana djur känner.

Förra vintern använde jag spånpellets i två boxar men jag tyckte i längden att det blev för bökigt att det skall blötas upp. Nu är alla boxar strödda med vanligt kutterspån, i våras testade jag lantbruksströ som påfyllnad vilket fungerade väldigt bra. Jag upplever dock att de balarna innehåller mindre eftersom de är lösare packade och därmed blir det ju förstås lite dyrare. Jag får se vad jag tar hem nästa gång det är dags att köpa en pall. Det smidigaste skulle ju förstås vara att få hela säsongens åtgång hemkörd men jag vet inte riktigt var jag ska förvara så många pallar så därför hämtar jag en pall i taget som jag lastar av för hand och förvarar i stallet.

Vår uppfödning Filip som oturligt råkade ut för en olycka och blev tvungen att operera bort sitt ena öga tycks klara livet som enögd bra. Han har börjat att ridas igen och hans godmodiga psyke är säkert till fördel i den nya situationen.


Filip som föl 

 

Vintersäsongen inledd
18 oktober 2021

Ikväll fick alla hästar komma in och det beror inte på vädret. Det har observerats varg i våra trakter, sju stycken sägs de vara. Enstaka vargar har rapporterats hela sommaren och längre tillbaks än så, men nu tycker jag det börjar bli riktigt obehagligt när de är så många. De skall ha dödat en älg och rivit en ko. Vargkramarna får säga vad de vill, men jag är övertygad om att det fanns en anledning till att vargen utrotades en gång i tiden. Om den här rovdjurspolitiken fortsätter så kan man ju fundera på om det alls kommer gå att ha några djur ute på bete framöver.

~

Alla hästar verkade i alla fall nöjda med att komma in. Eros rullade sig genast i sin nyströdda box. Undrar om det är ett maskulint beteende? Napoleon rullar sig också alltid när det är nystrött och det gjorde även Eleins son Nelson. Men mina ston gör aldrig så. Igår öppnades första hösilagebalen och jag blandar med hö i början. Det var tre hösilagebalar kvar från förra skörden så dessa gör vi slut på först.

Förra veckan var jag på möte med länskommittén ang nästa års sommarpremieringar. Delvis är det samma människor som i Hästavelsföreningen men även några nya ansikten. Det är givande att få träffa människor från andra raser som värnar om vår svenska premieringstradition.

Nu återstår bara en utställning som jag skall åka på innan det blir vinteruppehåll. Det är Vartofta som har lockat 77 deltagare, det är verkligen bra denna årstid. Det är en väldigt fin anläggning i Vartofta men en stor och mycket rymlig körhall att hålla utställningen i. Vi är lyckligt lottade i vårt område med så fina anläggningar som Grevagården, Vartofta och Axevallas körhall. Det är även bra vägar till alla tre ställena, en nog så viktig aspekt tycker jag.

Utställningen i Sölvesborg helgen därpå har drygt 100 anmälningar. Det skulle ju vara väldigt roligt att åka även dit men det är tyvärr för långt och fel årstid för mig. Jag har sett mig om rejält i år och varit i alla regionalföreningar utom öst och tittat på utställningar. Jag hoppas komma iväg på en hel del även nästa år och kanske ställa ut lite också. Jag har ju tidigare sagt att Ninette skall få slippa men det känns faktiskt lite lockande att ta ut henne som veteran om hon fortfarande ser fin ut.

Den här årstiden skall man helst åka runt med kameran i passagerarsätet ;) Det gjorde jag i morse och kunde därför fota dessa två som var på besök i en trädgård granne till Djupedalen.

~

Långresa till Långasjö
13 oktober 2021

Årets näst sista utställning för min del var i lördags. Då åkte jag den 29 mil långa resan till Långasjö och fotograferade Shetlandsponnyer hela dagen. I Jönköping möttes jag av dimma och den höll i sig de nästan 20 milen som var kvar. Men jag kom både dit och hem utan missöden på vägen.

Det var en jättetrevlig utställning i ett ljust och fint ridhus. Jag har ju härliga minnen från detta ställe då det var här Naomi blev BIS som treåring 2019 :) Denna gång hade jag ingen häst att med och kunde koncentrera mig på fotandet. Jag fick lite önskemål från föreningen vad de ville ha för bilder utöver de vanliga hästbilderna. Kanonbra att få det före tycker jag, det ger bättre förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. Det flesta foton blev hyfsade och finns redan i ett galleri. Som helhet var det som sagt en jättetrevlig dag och jag hann med att prata med många människor, alla positiva och glada :)


Vinnarna i Långasjö

~

Här hemma går hästarna ännu ute dygnet runt, förutom de som varit inne nattetid hela sommaren. Eros 18 år är jättefräsch, han var ju lite knagglig för tre år sedan och jag tror det var anaplasma. Jag bad veterinären att ta ett sådant blodprov men när analysen kom visade det sig att det bara tagits ett vanligt blodprov. Hur som helst så tog det lång tid innan han var sig själv igen. Jag tror han är lite känslig för socker så därför vande jag in honom väldigt långsamt i år, sommarhagen dagtid och vinterhagen med hö i nattetid flera veckor innan det blev heltidsbete vilket sedan har fungerat mycket bra. Jag ger dem lite hö morgon och kväll eftersom jag tror att det är bra att de inte bara äter frostnupet gräs. De senaste två nätterna har vi nämligen haft frost här men nu skall det tydligen bli varmare igen.

Ninette är jättefin i hullet trots sin ålder och välnärda hingstföl ;) Faktiskt mycket finare än när hon haft föl vid sidan tidigare. Jag fick tips om ett annat kraftfoder, Hippo Alfa heter det. Hon får 4 dl Alfa och ca 6 dl Hippo Bas om dagen plus hö och bete. Innan jag började med Alfa var hon lite fattig över ryggen men hon tog sig snabbt när jag lade till det nya fodret.

Avslutar med några foton på djur i det fria. Rådjursfotot har Cecilia tagit på Norra kyrkogården i Stockholm. Älgen fotade jag utmed E20 och har fått hjälp av Cecilia att ljusa upp dem.

~

~

~

~

~

~

I sista stund
3 oktober 2021

Förra lördagen var det utställning i Ljungskile. Jag hade anmält Napoleon men han satte igång att växa så mycket att han stod lite för upprätt på sina kotor vid senaste verkningen, därför strök jag honom redan två veckor före utställningen. I tisdags verkades han igen och nu står han åter bra. Precis som på Frans med samma far växer hovarna väldigt snabbt och båda dessa föl har fått verkas ofta under en tid. På Frans var det dock bara hovarna som växte så han stod rätt hela tiden. Det är viktigt att hålla koll medan de är unga och jag är tacksam över min duktiga hovslagare.

Jag åkte alltså till Ljungskile utan häst och så hade det fått bli även om Napoleon inte hade behövt strykas. Min bil fick ett kärvande bromsok så där försvann dragbilen eftersom verkstan kunde byta först denna vecka. Strunt samma, det har sina fördelar att åka utan häst också. Jag hjälpte några andra med deras hästar istället samt fotade ett fåtal ponnyer. Jag kan konstatera att jag i år lyckats med bedriften att anmäla till tre utställningar men inte deltaga vid någon. Ninette fölade när det var i Tvååker, till Grevagården var både jag och Elein alldeles för trötta i värmen och till Ljungskile kom vi som sagt inte heller iväg. Men vi var i Vara på sommarpremiering för att höja Ninette till elit och det är huvudsaken.

I veckan var Pernilla ute och chippade Napoleon. Jag brukar vara sen med det men i år var det rekord. Mina föräldrar fick åka till Skara och lämna brevet för annars skulle det inte hunnit fram i tid. Sista dagen fick jag också anmält gården och hästarna till JBV register. Jag vet inte var september tog vägen, men fort försvann den.

Det har varit en ovanligt händelserik vecka. Förutom chip och hovslagare har jag varit i Skara på möte med Hästavelsföreningen. Det är en mycket trevlig förening och intressant att träffa människor från andra raser också.

Stallet är färdigstädat inför vintern och igår hämtade jag en pall med spån så nu är vi redo för installning när behov uppstår. Det skall vara varmt väder ett tag till och jag ser gärna att hästarna kan få gå ute dygnet runt ännu en tid. Det är en tung och slitsam period på jobbet i ytterligare sex veckor så om jag slipper lite stallarbete under åtminstone några av de veckorna blir jag glad. Det finns bete kvar men jag ger hö om mornarna. Dels för att de skall få lite att tugga på men även för att de då samlas vid grinden varje morgon så jag slipper leta efter dem innan jobbet :)


Frukost

~

Vår uppfödning Filip (Rosas son) har råkat ut för en olycka vilket gjorde att hans ena öga var tvunget att opereras bort :( Filip bor hos en familj som älskar honom högt så han får bästa tänkbara omvårdnad och rehabilitering. Hästar brukar ju klara sig bra som enögda när de väl vant sig så det hoppas vi att även Filip skall göra.

Nästa helg skall jag ut på långtur igen. Jag fick en förfrågan från Shetland Sydost om jag kan fota på deras utställning i Långasjö. Det låter kul så det nappade jag såklart på :)

När jag åkte hem från Ljungskile i lördags kom en älg springande ut mot motorvägen. Det var en ficka precis lägligt där jag stannade och kunde knäppa några foton på honom. Han velade lite innan han till slut bestämde sig för att springa tillbaks till skogen.

~

Höstens HP
19 september 2021

För två veckor sedan var det avelsvärdering för Shetlandsponnyhingstar. Nu när GM sker vid dessa tillfällen så tycker jag att höstens HP är det mest intressanta på hela året. Detta med att få se hingstarna ur samma årskull på ring ger åtminstone mig mycket. Många av dem har inte visats på många år eller kanske inte sedan senaste HP och visas nu när de nått så att säga en mer färdig utveckling vid 9 och 14 års ålder. Som fyraåringar är de långt ifrån klara och skall heller inte vara.

Jag åkte redan på fredagen för att först handla på Ikea i Jönköping åt ungdomarna. Sedan vidare ner till Älmhult för att ställa ordning premieringsplatsen. På natten sov jag på mitt vanliga ställe i Ljungby, tror det var fjärde eller femte året så jag räknar mig till stammis där nu ;)

För att nämna några favoriter från Älmhult så återkommer jag än en gång till Volder Morte som nu visades vid sin första GM. Han placerades först i sin grupp med 99988=43 poäng, en åtråvärd 9 på ben alltså. Jag kan inte påstå att jag uppmärksammade honom särskilt när han godkändes, men efter det har han haft en fantastiskt fin utveckling som bildserien här nedan visar. Han hålls dessutom alltid i ett alldeles ypperligt skick och visar ett utmärkt temperament.

~

Zentor kunde nu premieras med Elit och det känns bra att Furunäs Jotex fina förärvning får fortsätta på Rungeboholm. Där har Zentor verkligen fått chans att betäcka både många och bra ston till vilka han tycks passa utmärkt.


Zentor- prem Elit

~

Efter Älmhult for jag hem och fixade mina egna hästar innan jag sov i min egen säng för att tidigt på söndagsmorgonen bege mig till Hallstahammar. 2,5 åriga hingstar är en svår ålder tycker jag och det är alltid intressant att se dem igen som 4-åringar. Skärgårdens Cavalier som jag såg redan som föl godkändes och han är inte helt olik sin halvbror Apollo som gick in vid samma ålder 2019. Båda har Skärgårdens Odd Molly som mor medan Up to Date är far till Apollo och Perigueux v. Isala är far till Cavalier.  Apollo har tillbringat två säsonger i Holland men är nu hemma igen och jag ser fram emot att se honom på HP som femåring.


Skärgårdens Apollo resp Cavalier 

~

Rosenhagas Benjamin är annan hingst som godkändes som 2,5-åring. Jag tycker mycket om hans utveckling och särskilt hans rejäla armbågar, det har många av dagens hingstar tyvärr tappat bort. Benjamin är e. Rosenhagas Rubens och har därmed R Henri Martin som farfar, två hingstar vi använt och fått mycket trevliga avkommor efter. Jag tycker att Benjamin är mer lik farfar än far och dessutom har han ett av mina favoritston som mor, nämligen Rosaly v.d. Amstelhof.


Rosenhagas Benjamin som 2,5 resp 4-åring

~

En annan favorit är Junibackens Primetime som visades vid GM. Han hade utvecklats jättefint men var tyvärr spänd och skrittade inte alls lika bra som han egentligen kan. Jag skulle väldigt gärna göra om kombinationen Primetime-Hedda för att få ett helsyskon till Halina. Får se om det är möjligt någon gång i framtiden.


Junibackens Primetime

~

När dagen i Hallstahammar var slut for jag vidare norrut istället för hemåt. Jag skulle ju förstås leverera de beresta Ikea-prylarna till Vallentuna och sov över där för att sedan i lugn och ro åka hem på måndag förmiddag. 133 mil blev resultatet :) Därmed har jag tagit ut varenda semesterdag och sett till att jag fått rejäl valuta för dem. Jag har haft fantastiska Shetlandshelger och de två sista (Tranemo-Väddö samt HP) är det bästa jag haft på åratal, särskilt som att hela 2020 blev skit på grund av corona.

Tillbaka till vardagen
11 september 2021

Jag har haft fantastiska helger på min semester, utställningar och premieringar fem veckor i rad. Så skulle jag vilja hålla på ett bra tag till men nu glesnar tyvärr de i mitt tycke bästa aktiviteterna och snart är det vintervila :(

Förrförra lördagen var det utställning och GM i Tranemo. Min uppfödning Naomi visades i fölstoklass och fick guld så nu kan ägare Madde ansöka om SUCH, grattis till det :) Vid sidan hade Naomi sitt första föl, en hingst e. Bellman. Naomis far Almnäs Tarpan visades vid GM och utställningen med strålande resultat, Reserv BIS-titel med 44 poäng. Jag var anlitad som fotograf för GM och det finns foton på både hingstarna och många av utställningsponnyerna i galleriet.


Djupedalens Naomi, e. Almnäs Tarpan u. Furunäs Ninette

~

Dagen därpå var det utställning på Väddö med Torsten Jeppsson som domare och dit ville jag gärna åka. Det är dock ca 50 mil mellan Tranemo och Väddö så att åka bil kändes övermäktigt. Som tur var hittade jag ett tåg som gick från Skövde på kvällen så planen gick att genomföra. Jag avvek från Tranemo när championaten började och körde ca 2 timmar till Skövde. Där mötte Stefan och svärmor upp och tog hand om min bil medan jag hoppade på Stockholmståget. Väl framme i huvudstaden åkte jag först tunnelbana och sedan buss vidare till Norrtälje där snälla Johanna hämtade upp mig väldigt sent. Jag sov som en prinsessa i palatset hos Marie och dagen därpå hade vi ca 10 minuters väg till utställningsplatsen. Lyx!

Dagen före kom en fråga om jag kunde hoppa in som fotograf på Väddö eftersom de två anlitade blivit sjuka. Det gjorde jag såklart, vädret var dessutom bra till skillnad mot dagen före i Tranemo så det gick att fota många ute. Johanna hade med tre vackra ston, bl a Femme Fatale som blev BIS i Söderhamn förra året då jag också var med. Hon vann samma titel även denna gång medan dottern Skärgårdens Empress blev champion ungsto. Det tredje stoet Megan var ensam i sin klass och fick guld. Det blev förstås biljett till ungstochampionatet och där vann som sagt hennes stallkamrat.


Femme Fatale v.d. Amstelhof - BIS på Väddö

~

Det är så roligt och intressant att besöka olika delar av landet för att se en mångfald av Shetland. Bilder är ju bra som minne men jag vill se hästarna live också :) Jag träffade Halinas nya ägare som berättade att Halina utvecklas jättefint. När jag sålde henne gav jag rådet att inte visa i år utan låta henne mogna och få ett föl. Hon har framtiden för sig och kommer bara bli bättre och bättre. Jag blir så glad över att Sandra följt det rådet, eller som hon själv sa ”jag gör som du och Johanna säger för ni vet”. När jag var ny följde jag Maria Petterssons råd eftersom hon kunde sina linjer. Det har jag haft mycket nytta av.

Det var en jättetrevlig dag på Väddö, fina hästar, glada människor och vackert väder som gav förutsättningar för fina foton. Att det sen går så bra för ens vänner är ju extra krydda :) Efter utställningen tittade vi såklart i Skärgårdens hagar och där finns bara bra hästar. Min favorit bland fölen blev en e. Skärgårdens Roosevelt. Han befinner sig i Holland nu men när han kommer hem vill jag gärna göra ett nytt försök med något av mina ston.

På kvällen firade vi helgens framgångar, det var nämligen inte bara Shetlandsponnyerna som haft en bra helg. På lördagen hade travhästen S.G. Kingstone vunnit på V75, det är stort det! Helt plötsligt hade jag, som är så gott som nykterist, druckit ett glas vin, tre glas champagne och en slatt rom. När Johanna körde mig till Norrtälje för vidare färd till dottern i Vallentuna var jag nästan lite onykter ;) Men jag lyckades med alla bussbyten och kom fram välbehållen även om det höll på att gå åt skogen i Brottby innan jag upptäckte att jag väntade på fel ställe. Den natten var dock inte lika lyxig som i palatset, jag sov på en läckande luftmadrass i Olivers och Cecilias kök vilket inte kan rekommenderas vid min ålder. Dagen därpå spenderade jag med att strosa runt i Stockholm innan jag tog tåget hem på eftermiddagen.

Helgen efter var jag iväg på ännu fler roligheter men det skall jag berätta om nästa gång :)

Furunäs Ninette elitpremierad
22 augusti 2021

Igår uppnådde jag en sedan länge uppsatt avelsdröm då Ninette höjdes till avelsvärdeklass elit. Detta kan ju som bekant numera göras pappersvägen men jag ville så väldigt gärna göra det på riktigt, d v s visa på en premieringsplats med föl vid sidan. Jag anmälde därför till Vara där premieringsförrättaren är Morgan Johnsson. Det som känns lite extra för mig är att Morgan bedömt både Ninette och alla hennes döttrar vid premiering som treåringar. Alla har dessutom erhållit diplom så att nu kunna höja Ninette till elit för samma premieringsförrättare kändes väldigt roligt. Ninette är den fjärde generationen ur sin stostam som erhåller elit. Nu får vi försöka få ytterligare några avkommor av Rosa så hon följer den linjen.

Det höll dock på att inte bli någon premiering. Vi skulle ju lastträna sto och föl, av olika anledningar blev inte det av förrän i torsdags och gick inte alls bra. Jag hade parkerat ekipaget i vinterhagen och lagt halm på hela baklämmen. Jag tror att de ibland upplever den svarta rampen som ett svart hål och att det därför blir problem. Stefan ledde Ninette och jag Napolon precis bakom. Men Ninette var snabb som en vessla och vände om när hon kommit in, det skakade till när Napoleon var halvvägs inne så han hoppade ut igen. Vi försökte en stund till, men därefter ville han inte alls. Vi tog det lugnt så det uppkom inga dumma situationer men när han backade bakåt gick hans grimma sönder. Det var en jättefin liten fölgrimma, tydligen väldigt dåligt sydd eftersom han inte ens ryckte till. Vi gav upp och jag var både ledsen och besviken över att vi inte skulle komma iväg på lördagen.

Jag gillar inte att misslyckas så på fredagen när jag var ensam provade jag en annan variant. Jag parkerade ekipaget mellan stallet och skjulet. Jag struntade högaktningsfullt i att det hamnade halm på gårdsplanen, vilket min mor ogillar och var anledning till att jag dagen före parkerat i vinterhagen. Sen tog jag stoet och fölet i varsin hand, vi gick ut ur stallet och rätt på släpet. Det gjorde vi om tre gånger med samma utmärkta resultat. Lite senare kom mina brorssöner så då kunde jag lasta igen och de stängde i bak. Jag tog en liten åktur till Fjället och tillbaks, lastade i och ur tre gånger till när jag kom hem och det gick alldeles perfekt. Lika bra gick det till och från premieringen :)

Det blev tyvärr inga foton tagna på premieringen, hoppas kunna fota åtminstone Napoleon uppställd så småningom. Han är förresten anmäld till utställning i Ljungskile om en månad. Han tyckte det var jättekul igår och lite mer miljöträning inför framtiden är aldrig fel. Han är en klok häst som låg och vilade i transporten efter visningen och även när vi stannade för att äta på hemvägen. Resultatet på ett föl får man ta för vad det är. Blir det bra omdöme så gläds man över det och blir det mindre bra så kan fölet vara inne i en mindre gynnsam period. Inget att deppa ihop över :)

 

 

Halvtid
16 augusti 2021

Som rubriken säger så har halva semestern gått. Förra helgen var jag i Stockholm, kombinerad flytt och besök på SSS riksutställning. Det ösregnade hela utställningsdagen så den blev förstås inomhus. Vi hade bättre tur med vädret på fredagen då vi bar flyttkartonger.


Vackra och trevliga Femme Fatale som vann stochampionatet vid SSS Riks

~

Den här helgen har jag varit iväg på lite semester, eller egoresa som jag kallar det eftersom jag bara gjort saker jag själv gillar och får energi av :) Jag har under några år (förutom 2020 förstås) åkt ner till Shetland Syds Golden Crown utställning på Bjärsjölagård. I år gick den på Bosjökloster och där har jag aldrig varit tidigare. Jag hade tidigt bokat mitt vanliga boende men vädret såg minst sagt blött ut så jag var helt inne på att boka av rummet och ställa in resan. Först på torsdagskvällen såg det mer lovande ut och jag bestämde mig för att åka.

I lördags var det premiering i Dingle så jag körde först de 18 milen dit. Där var det opålitligt väder så jag stannade bara fram till lunch då det började regna igen. Jag såg det jag helst ville se, Shetlandsponnyerna, samt några andra raser men missade tyvärr Nordsvensk och Ardenner som gick på eftermiddagen. Det var fem treåriga ston, alla fuxar, varav två fick diplom. Jag fotade samtliga Shetlandsponnyer och bilderna finns i galleriet.

Tegens Vackra - ringetta bland de treåriga Shetlandsstona i Dingle

~

Efter premieringen åkte jag till Ikea i Uddevalla och åt lunch samt köpte en kökslampa till Cecilia, den var slut i Järfälla när vi var där. Sedan bar det iväg 33 mil söderut, mot Hässleholm där jag skulle sova. Det regnade på resan ner och att köra genom Göteborg kändes som en nära döden upplevelse. Jag lade mig bakom en lastbil och tänkte att jag får väl åka dit han åker, men som tur var skulle vi samma väg så jag kom igenom den eländiga staden utan missöden. Jag hade gott om tid så för en gångs skull hann jag göra det där jag tänker jag skall göra men som aldrig blir gjort. Jag åkte fram till Tjolöholms slott, där har jag heller aldrig varit förut trots att vi semestrat i Åsa, ett stenkast bort, under hela min barndom. Jag gick runt och kikade lite där innan jag åkte vidare till just Åsa. Jag promenerade runt på campingen och den har förändrats en hel del på 40 år. Själva campinglivet har också förändrats, numera är ju husvagnarna rena lyxhemmen. Om man gillar att bo trångt och nära inpå andra människor samt att göra ingenting är nog camping en utmärkt hobby. När jag tittat klart åkte jag vidare till Hässleholm och mitt natthärbärge denna helg.


Tjolöholms slott

~


Klippor vid Åsa camping

~


Hembageriet - fanns även på 70-talet

~

På söndagsmorgonen hade jag bara ca 40 minuters resa till Bosjökloster och fantastiskt nog var det uppehållsväder hela dagen. Jag träffade Elna-Marie som jag inte sett på två år och vi pratade och fotade ihop, mycket trevligt. I slutet av dagen blev vi tillfrågade om vi kunde tänka oss att fota championats- och BIS-vinnarna vilket gick bra eftersom vi redan var klara med de flesta. Det fanns förstås många trevliga ponnyer att titta på och jag håller med domarna i deras val om dagens bästa hästar. BIS blev Almnäs Gibraltar som jag tycker utvecklats enormt fint sedan i höstas då han föll på målsnöret vid hingstpremieringen. Nu rörde han sig mycket bättre och hade i mitt tycke mycket mer massa. Reserv BIS blev ett mycket vackert danskt sto som även hon rörde sig väldigt bra. På minussidan var hon tyvärr lite klenbent och det är ju ett bekymmer tidigare AVN varnat oss för. Det fanns förstås fler ponnyer som fastnade lite extra. En av dem var Volder Morte som bara blir bättre för varje gång jag ser honom. Det fanns också ett par riktigt fina svarta ministon, just den färgen har väl tidigare inte varit så vanlig på mini. Det blev förstås ett gäng foton även från Bosjökloster och de finns också i galleriet.

Bosjökloster

~


Arg dam?

~


Ponnycrew

~


Rörelser från Spanska Ridskolan ;)

~


Vackra svarta ston

~

När utställningsdagen var slut kändes det väldigt bra att jag hade bokat två nätter och alltså slapp att köra 35 mil hem på kvällen.

Dagen därpå började jag hemresan vid 9-tiden. Jag skulle hämta upp Cecilia i Hjo på eftermiddagen så även denna dag fanns utrymme för egoistiska aktiviteter. Tyvärr regnade det så jag åt först på Pizza Hut i Jönköping och tog sedan ett snabbt varv på A6. Väl där konstaterade jag att shopping är tråkigt och åkte vidare till Skogskyrkogården i Jönköping. Där har jag åkt förbi många gånger och tänkt att jag vill åka fram. Men för det mesta har jag haft en häst i släpet eller åkt förbi före eller efter någon annan aktivitet och därmed inte haft tid eller orkat, men nu blev det av.  En skogskyrkogård är en väldig fridfull plats och vid en sådan skulle jag gärna arbeta. Idag stördes dock lugnet av fyra gubbar med varsin bensintrimmer. Märkligt att de inte har eltrimrar, de går nästan ljudlöst och har ju funnits många år. Men utvecklingen kanske inte har nått så långt i Jönköping ;)


Skogskyrkogården

~

Nu är jag alltså hemma igen efter min egoresa. Mamma och Stefan har skött om djuren som alla var pigga. Min glada lilla fölunge kom som vanligt och mötte när han såg min bil :) Till helgen skall han och modern på premiering i Vara så veckan skall delvis ägnas åt lite förberedelser inför det.

Första semesterveckan
6 augusti 2021

Just nu befinner jag mig i Vallentuna tillsammans med Cecilia och Oliver. Vi startade hemifrån kl 7 i morse med deras flyttlass och har hunnit med mycket mer än vad vi vågat hoppas på. Vi hade hyrt största modellen av en One Way kärra, d v s en släpkärra man hyr på ett ställe och lämnar på ett annat. Det var ett väldigt tungt flyttlass men allt gick bra och strax efter kl 14 hade vi lastat av allt och lämnat tillbaka släpet. Vi har även varit på Ikea i Barkaby där ungdomarna köpt lite fler möbler men det fick plats i bilen även om vi nästan behövde använda skohorn ;) Vi stannar här tills på söndag så förhoppningsvis är det mesta i ordning när vi åker hem. Ungdomarna skall arbeta ytterligare någon vecka innan de flyttar upp permanent.

Jag började min mycket efterlängtade semester i måndags och planen var att hinna måla Napoleons hus före flyttresan. Mamma och jag målade hela tisdagen och onsdagen så den planen höll :) Napoleon själv var väldigt närgången så han är nu både röd och vit. Han och Ninette fick gå in lite under dagarna så vi fick vara i fred med målningen.

Premieringen närmar sig också, två veckor kvar, så jag har tränat Napoleon i grimma om kvällarna. Nu följer han villigt med när jag tar med honom och Ninette på promenad. Han lyssnar riktigt bra på hemmaplan, jag lägger in halter lite då och då så han får stå still tills jag säger till.

Pappa är på sjukhus igen så det har även varit sjukbesök i veckan. Nu är han tack och lov på bättringsvägen och vi hoppas han får komma hem nästa vecka,

Idag fick jag ett glädjande besked. Halina som jag sålde i våras är konstaterad dräktig vilket känns mycket spännande. Det var inget lätt beslut att sälja henne och hon är saknad varje dag.

I morgon skall jag besöka SSS riksutställning med GM som hålls i Bålsta. Det ligger bara några mil från Vallentuna, verkligen bra att det passade att samordna nytta och nöje denna helg :)

En arbetsdag kvar, sen äntligen semester :)
29 juli 2021

När jag nästan var framme på jobbet i morse så hördes ett klonk från vänster bak och sedan klonkade det hela vägen fram till jobbet. Jag tänkte att jag måste kört på något och mycket riktigt, i däcket satt en stor bult. Stefan fick rycka ut och hämta däcket som däckfirman turligt nog hade tid att laga direkt. Nästa vecka skall jag köra flyttlass och då vill vi inte ha något oförutsett på vägen.  

Igår hjälpte Cecilia mig med hästarna. Vi tog ut Ninette och Napoleon på en promenad och han följde med väldigt fint. Halvvägs träffade vi på katten med den korta svansen som var väldigt sällskaplig. Han var så närgången att jag var rädd att hästarna skulle trampa på honom. Vi skulle även försöka ta några foton på Napoleon uppställd, det var sista chansen eftersom Cecilia snart flyttar och då har jag ingen mer fotohjälp. Solen var på fel ställe så bakgrunden fick bli som den blev. Inte var det lätt att ställa upp föl heller. Men han fick i alla fall hak- och öronskägg klippt och det gjorde jag medan han stod lös i hagen. Jag är väldigt förtjust i min trevliga fölunge, även om han ibland går under namnet Pirayan ;)


Napoleon snart 8 veckor

~

Kommande helg är inget inbokat men sedan kommer sex helger på rad med Shetlandsrelaterade aktiviteter. I mitt tycke den roligaste perioden på hela året. Jag har bokat in några semesterresor som jag ser fram emot väldigt mycket så jag hoppas läget på hemmaplan är lugnt så jag kan åka. Förra veckan låg pappa på sjukhus igen och nu är Stefans mamma inlagd. Hon får förhoppningsvis komma hem efter helgen. Solskyddet i fölhagen skall målas under min semester och sedan finns det ju tusen andra måstesaker att göra utöver allt det vardagliga. Jag skall försöka varva arbete med nöje så gott det går. Under en längre tid har jag haft så mycket andra måsten att allt det roliga med hästarna fått stå tillbaka. Jag hoppas kunna ändra på det och bl a fortsätta med Hildes inkörning som stått still i perioder.

Det blev tyvärr inget mer föl hos oss här i år och inga ston betäcks i sommar. Hedda skulle ju behövt åkt till hingst men jag har vare sig hunnit eller orkat ta tag i det. Jag får väl ta vintern på mig att fundera på hingstval till nästa år. Om vi inte får några föl nästa sommar dyker det upp en liten tanke om att äntligen kunna åka till Holland. De har nämligen en stor utställning vart femte år och den är 2022. Till deras hingstpremiering mitt i vintern kommer jag nog ändå aldrig kunna åka.

Cecilia fotade även rådjur igår. Hon kom väldigt nära den orädda geten.


Vilande get

~


Samma get

 

Dubbla guldstjärnor till Napoleon
27 augusti 2021

Tre arbetsdagar kvar till semestern :) På grund av torkan så är det lite lugnare på jobbet eftersom gräset inte växer särskilt mycket. Men man måste vattna blommorna desto mer.  

Hovslagardags idag och denna gång verkades Napoleon för första gången. Även om man tränat fölen så kan de ju ta några skutt vid särskilt första verkningen, men inte min mönstergrabb Napoleon inte ;) Han stod alldeles stilla och gjorde inte ens ansats till något litet skutt. Jag har tränat på att lyfta hans fötter i stort sett varje dag, men det är ju ingen garanti för att fölen står still när hovslagaren kommer ;) Nu är både sto och föl verkade i lagom tid innan premieringen. Ninette skulle egentligen tagits förra månaden men fick stå över så det skulle passa bättre in med visningen. Hon hade alltså gått ca 12 veckor mellan verkningarna och var ganska lång om hovarna, men hon har väldigt bra hovkvalitet så det är aldrig någon fara att de går sönder om hon får gå lite längre någon gång.

Hildes hovar hade tyvärr gått sönder lite så där måste jag tillsätta fukt när det är så här torrt. Jag använder alltid barfotboots i fram när hon arbetas.

Vi har ett bo med svalungar i stallet. Jag börjar bli jäkligt less på dem nu för de tycks aldrig vilja lämna boet. Börjar fundera på om de är efterblivna eller om de har curlingföräldrar. Hur som helst så är föräldrarna livsfarliga, de kommer susande genom luften så man får ducka för dem. Jag har en hel del att städa upp under boet så ju förr de behagar flytta desto bättre.

Rådjuren har jag ingen ordning på. Varje dag går det en get med ett kid på vallen. Men sen dyker det ofta upp en ensam get också. Utöver det finns det ytterligare två kid men vem är mor till dem? Dessa två tycks mest hålla till i skogen utanför vallen och jag ser dem inte så ofta ihop med någon get. Nu har även bocken dykt upp så jag gissar på att det är rådjursromantik på gång. Det är en riktigt grann bock med fina horn. Hoppas han håller sig på våra marker när bockjakten börjar så är hans liv i säkerhet ;)


Ninettes resp Napoleons hovspill

 

Träning inför premiering
21 juni 2021

I lördags arrangerade Shetland Väst utställning på Grevagården och jag hade anmält Elein. När hon på fredagskvällen togs in för att göras i ordning kändes hon så trött av värmen och såg inte alls så fin ut som hon egentligen är. Jag bestämde mig för att strunta i att visa och släppte tillbaks henne i hagen igen. Det var ett lätt beslut för jag kände mig ungefär lika trött av värmen som Elein.

På lördagsmorgonen kom ett meddelande med frågan om jag kunde sitta i sekretariatet eftersom det hastigt uppkommit flera återbud bland funktionärerna. Jag lovade förmiddagen men insåg när jag suttit någon timme att det faktiskt inte fanns någon annan som kunde hoppa in så jag erbjöd mig att sitta hela dagen. Det var längesedan jag hade denna syssla men kom snabbt in i det så jag tycker det fungerade bra. Funktionärsstaben var tyvärr väldigt liten och några fick ha tre sysslor på en gång. Det löste sig men det leder förstås till funderingar om hur framtiden ser ut på utställningsfronten när det så ofta är samma personer som ordnar allt. Försvinner utställningarna när dessa ledsnar? Jag tror inte nuvarande koncept kommer fungera i framtiden utan tror att det är idé att tänka nytt. En arbetsgrupp för varje utställning med egna ansvarsområden inom gruppen och en samordningsansvarig tror jag på.

Jag hjälpte Carina Wingård att visa hennes lilla ministo. Jag har ingen direkt vana av att visa mini och skillnaden mot att visa standard är rätt stor tycker jag. Men ponnyn var jättesnäll och välhanterad så det kändes bra. Hon vann klassen med 40 poäng och blev senare champion miniungsto. Det var bra utsikt från sekretariatet så jag såg i stort sett alla hästar visas. Min favorit för dagen blev Almnäs Da Capo som jag inte sett sedan han var i unghäststadiet. Nu hade han utvecklats jättefint och grovnat i sig och var alldeles lagom maffig. Han blev senare BIS med 109888=43 poäng.

I Huseby för några veckor sedan påtalade Annika Strindgård att många ponnyer var gracila. Det tyckte jag det var på Grevagården också även om jag inte hörde domaren påpeka det. Jag tror att AVN hade rätt när de för några år sedan varnade för detta, vi måste verkligen se upp så inte benverket blir för klent. Mina ston hör inte till de mest grovbenta, även om de grovnat i med åren, därför tänker jag alltid på detta vid hingstval och väljer aldrig gracila hingstar.

I våras blev jag invald i styrelsen för Skaraborgs Läns Hästavelsförening. Tyvärr missade jag både årsmötet och ett styrelsemöte pga jobbet men i måndags var jag med på ett möte. Jag visste knappt vilka personer som ingick i styrelsen men väl på plats var de flesta bekanta ansikten eftersom de är flitiga deltagare vid sommarpremieringarna. Det är riktigt erfarna avelsmänniskor från flera olika raser. Många av dem sysslar även med bruks i olika former och vet därför värdet av en korrekt byggd häst.

Napoleon skall med sin mor på premiering om en månad så det börjar bli hög tid för ledträning. Jag har försökt lite på egen hand och haft Nappe i ena handen och Ninette i den andra, men då har herrn lagt i nödbromsen så vi har inte kommit någonstans. I kväll tog mamma Ninette och jag Nappe och då gick det hur bra som helst. Vi gick en bit uppåt vägen och han följde med så bra. Vi travade lite och han har fina gångarter i både skritt och trav. Det kommer bli en trevlig bruksvalack av honom :) Det skall förstås bli mer ledträning och sedan har jag tänk att transportträna några gånger före premieringen. Nästa vecka skall han verkas för första gången och att lyfta hovar har vi tränat på länge. Det är ju dock ingen garanti för att han står still när hovslagaren kommer ;)

Nu är det 8 arbetsdagar kvar till min semester. Som jag längtar!


Den orädda geten

~


Samma get

~


Ett av kiden. Igår såg jag tre så de lever nog allihop trots allt :)

~


Bock i grannens kohage.

~


Fatima

~


Linus

 

Vidrigt varmt
14 juli 2021

Det känns hemskt att just börjat arbeta efter två veckors semester och redan räkna dagarna till nästa semester. Det beror inte på att jag vantrivs med mitt arbete utan att jag lider i den här satans värmen. Hur som helst så är det 13 arbetsdagar kvar ;)

Till helgen är det ju utställning på Grevagården. Jag har hyrt en box till Elein så får hon stå svalt hela dagen. Vår klass går bland de sista men jag vill ju förstås vara där hela dagen och titta. Jag ser särskilt fram emot hingstklassen där fem standardhingstar är anmälda. Det får väl betraktas som ovanligt många vilket ju är väldigt positivt. Några av dem har jag inte sett på flera år så det skall bli intressant att se dem nu när de är några år äldre. 

Jag får nog göra lite annorlunda när jag gör ordning Elein till den här utställningen. Jag brukar ha täcke på dem under natten när jag fixat till dem men det känns inte så snällt nu när det är så varmt. Jag kommer att göra klart henne kvällen innan som jag brukar och i värsta fall hinner jag göra om det morgonen därpå om hon lyckats smutsa ner sig alldeles för mycket.

Stefan har fixat med vår transport i veckan då ett flaklås började bli slitet. Det var inte helt lätt att få tag nya i men vi beställde hos Läckösläpet och åkte till Lidköping och hämtade. Nu har Stefan bytt båda flaklåsen och gummibälgen till draget. Framöver skall vi göra årets storstädning och vaxa den också.

Det verkar tyvärr som att några av rådjurskiden inte längre är i livet. I våras fick ju vår nästan tama get trillingar och hos grannen gick en get med tvillingar. Nu har jag bara sett två kid med ena geten och ett kid med den andra. Hoppas de klarar sig.

Förra veckan skulle jag en snabbsväng till grannbyn och åkte iväg utan kamera. Det var ett dumt beslut. När jag kom halvvägs gick det en älgko med kalv i ett sädesfält. En så liten kalv har jag aldrig sett i vilt tillstånd så jag förbannade mig själv. När jag åkte tillbaka gick de fortfarande kvar så jag skyndade mig hem och hämtade min kamera. Jag parkerade bilen och gick ut på en gärdesväg och fotade dem, tyvärr från väldigt långt håll men jag ville varken gå ut i säden eller stressa dem så jag fick nöja mig så. Nu borde jag väl ha lärt mig att aldrig åka någonstans alls utan kamera. När man minst anar dyker favoritmotivet upp.

~

~

Napoleon mår toppen och är en riktigt trevlig fölunge :) Jag tycker även att han rör sig jättefint. Det har kommit några förfrågningar om han är till salu men det är han i dagsläget inte. Först skall han få gå med sin mamma så länge som möjligt innan han vänjs av, sen får jag se. Men allra helst vill jag behålla honom som valack till mig själv. 

 

Utflykt till Huseby bruk
9 juli 2021

Semestervecka två av två är strax slut, nu väntar tre veckors arbete innan jag har ytterligare fyra veckors semester. Förra veckan var jag i Djupedalen nästan hela tiden eftersom mamma opererade ögat. Det har varit olidligt varmt så jag har inte gjort så mycket mer än det vardagliga. Hästarna gillar inte heller denna värme och solskyddet vi byggt används flitigt av Ninette och Napoleon. Den stora flocken har skugga både i hela dalen och på flera andra ställen i hagen men har många dagar ändå valt att stå i solen. Jag tänker att de får skylla sig själva när de har möjlighet att välja ;) Kanske är det så att det är jag själv som lider mest i värmen.

I söndags var jag och min arbetskamrat Ewa på Shetland Syds utställning i Huseby. Dagen före hade det varit ännu en utställning i Växjötrakten och tidigare i våras hade jag tänkt att anmäla till hela helgen. Men med mycket på jobbet, fölvak och fölning så hanns inte det riktigt med men det är ju inte dumt att åka som publik heller.

Jag har ställt ut på Huseby några gånger och det är en väldigt trevlig miljö. Sist vi var där vann Hilde en jättefin gallstoklass och senare även titeln champion sto. Detta år var det drygt 90 hästar anmälda så Håkan Erlandsson hade anlitats som domare utöver Annika Strindgård vilket innebar bedömning i två ringar samtidigt. Jag växlade lite emellan, såg mycket men missade förstås en del också. Det spontana intrycket av utställningen är otroligt fina minishetland medan de standardstora gallstona inte riktigt höll samma klass som tidigare år. Det var absolut inga dåliga hästar eftersom den som gick sist fick 37 poäng, men de riktiga toppindividerna saknades i den klassen. Som helhet tycker jag nog att flertalet ponnyer var onödigt feta, kanske är det ett sådant år i år för flera av mina här hemma är också tjockare än vanligt.

I topp gick två minishetland. BIS-vinnaren Buffy the Vampire minns jag från Grevagården 2019 då hon blev champion miniföl båda dagarna. Jag missade hennes visning i Huseby och såg henne först i BIS-ringen och då ösregnade det. Men det var ett väldigt vackert sto även genomblöt och hon påminner mycket om sin mor i samma ålder.


Melkers Buffy the Vampire - Best in Show

~

En annan ponny som föll mig i smaken var Mokka v.d. Neerzink, ett treårigt fuxsto u. No Noire v.d. Amstelhof. Således samma mor som t ex Veerle v.d. Bloemhof och Tessa v.d. Bloemhof vilka båda finns i Sverige. Annika påtalade att det var roligt att se ett sto med rejäla ben eftersom så många denna dag varit gracila. Mitt intryck från dagen är detsamma och jag tänker att AVN hade rätt när de vid en hingstpremiering för några år sedan uppmanade uppfödarna att se upp med detta.


Mokka v.d. Neerzink

~

Hasselbos Rusalka blev en annan favorit, ett svart ministo med fantastiskt fin utstrålning. En liten flock med så fina svarta mini skulle inte jag tacka nej till ;)


Hasselbos Rusalka

~

Bilder finns i galleriet sedan några dagar. Jag har förstås många fler, både på uppställda ponnyer och annat, men av utrymmesskäl så kan inte alla publiceras för då sprängs min hemsida ;) När jag skulle ladda över bilderna till min dator protesterade den vilt eftersom hårddisken var full. Nu har jag städat upp där och frigjort lite utrymme. Det visade sig at jag hade glömt att tömma papperskorgen och där låg 2000 kasserade bilder. Den var inte tömd på väldigt länge… Jag har en extern hårddisk som back up och skall nog köpa ytterligare en som extra säkerhet.

Härnäst väntar utställning på Grevagården dit Elein är anmäld. Hon går ju numera i veteranstoklass och de är fyra stycken i den klassen. Kul att slippa gå ensam. Jag klippte hakskägg och tränade henne härom kvällen men hon kan ju det här så mer träning känns inte nödvändig. Jag hoppas kunna få fram hennes fina skritt som hon vid de senaste utställningarna belönats med nior för. Hon skrittade väldigt bra när jag övade så jag vet att den finns kvar. Nu hänger det väl på tanten i snöret kan jag tro ;)

Semester!
2 juli 2021

Äntligen har det varit några dagar med svalare väder, då trivs både jag och djuren bättre. Idag är det dock varmt igen och massor med flugor. Det är tydligen ett rikligt flugår för jag har hört fler som har ovanligt mycket i år. Med Shetlandsponnyer är det inga bekymmer med rinnande ögon tack vare deras rikliga pannluggar. Jag har åtminstone aldrig haft bekymmer med det, till skillnad med New Forestponnyerna som aldrig fick långa luggar om de så levde i 32 år. På dem fick jag vissa år använda flughuvor, med allt vad det innebär med att passa så de inte fick skav och leta reda på borttappade luvor.

Min första semestervecka är snart slut. I tisdags blev hösilageskörden klar och det är ju numera ett lätt jobb eftersom grannen både gödslar, slår, balar och plastar. Vi fick fler balar än förra året och har även tre kvar från i fjol så vi skall nog klara oss. Denna vinter har jag bara kasserat en som det var hål i plasten på samt halva sista balen som inte höll sig när värmen plötsligt kom. Jag kunde ändå fodra med hösilage längre än vanligt tack vare den kalla våren.

Idag har hovslagaren varit ute och verkat. Det blev bara fyra stycken, Ninette och Napoleon får stå över till nästa gång så är de nyverkade till premieringen i slutet av augusti.

Många tror att det är så lättvindigt att ha häst sommaren, det håller jag inte med om. Jag vill kolla över mina två gånger om dagen så att de mår bra om jag inte tar in dem och gör annat med dem. Dessutom leder jag hästar fram och tillbaka ;) Några går på bete dygnet runt, några fetknoppar går i vinterhagen dagtid och på stall nattetid. Sen har vi Eros och hans damer som går i sommarhagen på dagarna och i vinterhagen på nätterna. Eros har på äldre dagar blivit lite sockerkänslig, det är åtminstone min egen helt ovetenskapliga teori. När det är torka stiger ju sockret i gräset och för några år sedan mådde han inte så bra. Han tycktes ha ont i kroppen och hade lätta fångsymptom. Jag ville ta ett anaplasmaprov på honom men veterinären tog ett vanligt blodprov så jag fick aldrig veta om han bar på fästingsmitta. Sedan dess har jag varit lite försiktig med honom. Vissa år har bete fungerat helt bekymmersfritt, men vid torka vågar jag inte chansa utan låter honom äta både gräs och hö vilket har fungerat bra. Det finns gott om gräs även i våra vinterhagar så några mängder hö går inte åt, men jag tror ändå det lilla han äter är bra. Eftersom inte Eros skall behöva gå ensam får Fatima och Hanna gå med honom. De har snabbt lärt sig kväll = vinterhage morgon = sommarhage.

Mamma har kommit hem från Mölndal där hon opererat sitt ena öga. Nu måste hon titta neråt i några dagar och får inte köra bil förrän synen är helt tillbaka om några veckor. Jag fortsätter att sköta höns och lite andra sysslor några dagar till. Hönsen har värpt urdåligt dessa dagar, om det beror på strejk eller att de är för gamla vet jag inte.

Cecilia och Oliver har äntligen fått klart med lägenheten de väntat på så nu planeras flytt för fullt. Av rent egoistiska skäl är jag väldigt glad att det är till just Stockholm de flyttar. Jag älskar den staden och förväntar mig givetvis kunna sova hos dem när jag åker dit ;) Jag hoppas kunna åka några gånger i höst innan alla hästar flyttar in nattetid för då är kommer jag ingenstans. Just nu pågår packning i vårt vardagsrum och planen är att jag tar med flyttlasset upp i samband med SSS riksutställning. Då kan ungdomarna pyssla i nya hemmet medan jag roar mig med mitt ;) Jag gillar när det går att slå två flugor i en smäll.

På söndag hoppas jag komma iväg på en utflykt till Huseby Bruk och Shetland Syds utställning. En fin plats med drygt 90 ponnyer anmälda så det ser jag fram emot.

Härom kvällen fotade jag lite fåglar vid Havstenasjön i Skövde så idag blir det inte en enda Napoleonbild ;)


Sothöna (enligt google)

~


Någon slags gås

~


Andhane

~


Andmamma 1 har tre ungar

~


Andmamma 2 har sju ungar

~


Bättre pli på de här ungarna än på en vanlig skolklass

 

Redan 3 veckor
27 juni 2021

Äntligen två veckors semester! Det låter inte mycket men jag skall ha ytterligare fyra veckor lite längre fram. Med ålderns rätt får jag numera 32 semesterdagar per år och förra året lyckades jag inte göra slut på alla så i år hade jag 38 dagar. Jag har bokat in allihop så efter höstens hingstpremiering är dagarna slut. Jag brukar säga att jag inte vill dö med semesterdagar kvar ;)

Napoleon blev tre veckor igår och är verkligen en pigg krabat. Han är jätteduktig på att lyfta hovarna och det är ju bra att träna på innan det är dags att träffa hovslagaren. Ikväll fick han ha grimma på sig för första gången. Jag tog på den inne i boxen och ledde runt honom lite. Grimträning har jag gjort väldigt olika med under åren. Med New Forestfölen var jag mycket ivrigare och började tidigt. Med Shetlandsfölen har det varit olika. Jag kan nog inte påstå att det varit besvärligare att börja lite senare, jag tror den allmänna vardagshanteringen och att de får förtroende för människor är viktigare än tidig grimträning, åtminstone på så små ponnyer som jag har nu.

I morgon skall Linus trimmas, mycket välbehövligt. Nu kommer vår snart 10-årige hund se ut som en valp igen. Senare i veckan kommer hovslagaren och verkar halva flocken. Mamma skall operera ögonen så jag skall bo i lillstugan några nätter igen. Inte alls dumt för där är mycket svalare än i vårt hus. Min uppgift under mammas sjukhusvistelse, utöver det jag alltid gör, är att hjälpa pappa, sköta hönsen, katterna och vattna blommor. Pappa och katterna är det inga bekymmer med. Värre är det med hönsen som jag är livrädd för och om jag skulle råka ta död på blommorna.


Napoleon

~


Ninette

 

En dag kvar!
23 juni 2021

Detta har varit den mest arbetsamma vår och försommar någonsin. Jag har så mycket att göra överallt att jag ständigt ligger efter. Det har varit olidligt varmt och det klarar jag sämre för varje år, passar ju kanske inte jättebra med att jag arbetar utomhus hela dagarna. Grannen sa på skoj att hon ville ha ett jobb där hon fick sitta i en källare och lägga skruvar i olika påsar. Om det är en sval källare hakar jag på direkt ;)

Vi har haft en snickare till hjälp att bygga ett solskydd i vår fölhage. Mamma har hjälpt till varenda dag och de har slitit som djur i värmen. Tyvärr hann inte snickaren lägga taket innan han skulle på en sedan länge bokad resa så i lördags ryckte min bror och hans söner ut och fixade det. Jag är otroligt tacksam för att vi nu kan använda solskyddet. Det är lite småfix och målning kvar men det får vi ta sen. Ninette och Napoleon trivs jättebra i solskyddet och är gärna där inne även nu när det är svalare.

I sista momangen anmälde jag Elein till utställningen på Grevagården som är om tre veckor. Hon såg jättefin ut den kvällen men nu ser hon tjock ut. Det kanske en 20-åring får vara? Ninette är anmäld till sommarpremiering i Vara för att kunna höjas till elit. Jag tycker det är roligt att kunna göra det på traditionellt vis. Dessutom har denna premieringsförrättare utdelat diplomen till både Ninette och hennes tre döttrar och då känns det bra att sätta punkt för Ninettes avelskarriär för samma domare. Om jag inte vill att Elein skall bli för tjock så önskar jag att Ninette håller hullet bra tills premieringen. Hon ser fin ut nu, har bra bete och får även hö och lite pellets inne om nätterna. Jag vågar inte ha fölet ute nattetid för vargkrakarna rör sig fortfarande alldeles för nära. Har vi nu lyckats klara livet på honom när han föddes så skall han inte bli vargbyte!

I morgon är min sista arbetsdag innan jag har semester i två veckor. Det skall bli så skönt! Mamma skall operera ett öga i Göteborg så nästa vecka skall jag vara i Djupedalen och se till hönsen, katterna och pappa medan hon är borta och under de dagar hon skall vara i stillhet. Jag har inte några direkta planer för resten av tiden men hoppas kunna åka till Huseby och titta på utställning nästa helg. Jag skulle egentligen anmält dit men det missades i villervallan med Napoleons födelse. Inte hela världen, jag gillar nog att åka utan häst lika mycket som att ställa ut själv. I augusti hoppas jag kunna åka till Bosjökloster, jag har ju tidigare varit på Bjärsjölagård några år och saknade verkligen min Skånehelg förra året. Jag har bokat boende på samma ställe som jag har bott på tidigare för det är skönt att slippa åka både dit och hem samma dag. Helgen innan skall jag åka till SSS Riks i Stockholmstrakten. Tanken är att ta med Cecilia och Olivers flyttlass samtidigt. De skall studera i Stockholm med början i höst och har nästan klart med lägenhet, nu hänger det på om bostadsrättsföreningen tillåter att ägaren hyr ut i andra hand. Under tiden söker de förstås annat så vart de hamnar vet vi inte ännu.


Ninette

~

~

~

~


Solskyddet nästan klart

~

Mycket jobb och lite tid
13 juni 2021

Igår var Napoleon en vecka gammal och både han och Ninette mår jättebra. Jag har väldigt mycket på jobbet denna period så jag känner mig fortfarande som en urvriden disktrasa. Men om två veckor har jag semester i 17 dagar så jag skall försöka ta mig dit så kan jag kanske pusta ut lite sen. 

Jag skrev om Napoleons födelse på Facebook och tackade veterinären för hennes insats som ju räddade både sto och föl. I måndags ringde hennes chef och frågade om hon fick dela inlägget eftersom det är ovanligt att ett sådant felläge slutar lyckligt. Det fick hon givetvis och jag passade på att ännu en gång tacka för den proffsiga veterinärinsatsen vi fick. Jag har även pratat med en god vän med drygt 40 års uppfödarerfarenhet. Hon sa att det var tack vare mitt flitiga vakande och veterinärens snabba insats som gjorde att detta slutade väl. Om det hade dröjt skulle Ninette ha svullnat och då hade det inte gått att få ut fölet. 

Napoleon är ju förstås helt underbar som alla föl är. I början var jag bara tacksam över att han levde och tänkte inte så mycket mer på honom än som just fölsöt :) Nu har jag börjat titta på honom med lite andra ögon och tycker nog att han är det finaste föl Ninette fött hos oss. Han är harmoniskt byggd och har varit väldigt stark ända sedan han kvicknade till efter födseln. Det krävdes bara en halv nappflaska sedan letade han ivrigt efter mat själv. Han är redan väldigt busig och jag hoppas innerligt att Rosa fölar så han får en kompis. Ninette behöver mycket mer bete än vad alla mina andra ponnyer skall ha så tills vidare går sto och föl ensamma. Vi har tidigare oftast bara haft ett föl i taget men då har vi haft ungston som gått med fölstoet, det har vi inga längre då vår yngsta ponny är sju år gammal.  

Vi håller på att bygga ett solskydd i fölhagen. Min mor råkade gallra väl hårt i lindallén så skuggan försvann, därför ordnar vi nu skydd på annat sätt. Jag skulle byggt själv men insåg att jag varken har tid eller kunskap. Nu får vi hjälp av en pensionerad snickare som är väldigt noggrann. Detta bygge blir väldigt stabilt, hade jag gjort det själv hade det väl liknat ett korthus ;) 

~

~

~

~


Bygge av solskydd

 

 

Dramatisk morgon
6 juni 2021

Jag hade anmält en häst till utställningen i Tvååker som var igår, men insåg i mitten av veckan att jag inte skulle kunna åka eftersom jag vakade på Ninette. Även om hon fölade innan så skulle jag inte vara någon vidare bra chaufför de drygt 20 milen efter alla sömnlösa nätter. Fick också en förfrågan från SSS om jag ville komma med en ponny till domarexamineringen i Skara. Tackade nej till det eftersom jag inte vågade lova något alls med tanke på fölvaket. Det var tur med facit i hand.

Jag har som sagt sovit i Djupedalen hela veckan och tittat till Ninette med 1,5 timmes mellanrum ungefär. Det har varit lugnt men i torsdags morse hade hon vaxproppar så då förstod jag att det närmade sig. Det var fortsatt lugnt och i lördags morse stod hon och åt när jag tittade till henne kl 03. När jag kom ut vid 04.30 låg hon så gott som på rygg i boxen och fölningen hade nyligen satt igång. Jag har haft en konstig magkänsla inför denna fölning så jag anade att något var fel och kände efter inuti henne. Jag hittade ingenting! Ringde veterinären, väckte mamma och ringde även Stefan. Medan jag väntade på veterinären tog jag ut Ninette i hagen så att hon kunde få rulla sig utan risk att fastna mot väggen och för att vi skulle få större utrymme att reda ut fölningen.

Jag hade tur även denna gång att veterinären kom snabbt. En jättebra yngre tjej (iofs är väl de flesta yngre än mig numera…) som direkt gav Ninette något värkavstannande samt lugnande så att det skulle gå att undersöka. Hon konstaterade snabbt att fölet låg fel, baklänges med framåtslagna bakben, inte bra. Jag sa att stoet får absolut inte plågas, går det inte så avslutar vi lidandet för henne vilket veterinären var helt införstådd med. Jag var beredd att mista Ninette, fölet betraktade jag redan som förlorad.

Men det var en rutinerad veterinär, hon var van vid kalvningar där detta läge är vanligt. Man förlöser ett föl på samma sätt men man har mycket kortare tid på sig med ett föl jämfört med en kalv. Stefan fick hålla Ninette i huvudet och jag fick hålla i repet som veterinären fäst i fölets bakben. När hon gav mig kommando drog jag allt vad jag kunde, jag hängde i repet, samtidigt som veterinären på något sätt trixade till bakbenen så de kom bakåt istället för som på en sittande hund som de ju först var. Jag minns inte alla detaljer för jag var fullt fokuserad på att följa veterinärens kommandon, men till slut låg det en liten livlös krabat på marken.

Jag var övertygad om att fölet var förlorat, men veterinären kände livstecken så vi började gnugga den med handdukar allt vad vi kunde. Ninette piggnade till ganska snabbt och kom och började slicka vilket var ännu bättre. Hon bet fölet i öronen och puttade på den. Efter tio minuter lyfte den på huvudet, vilken lycka :) Först då kollade jag under svansen och kunde konstatera att Ninette fått ett litet hingstföl. Han fick åka skottkärra in till stallet och en varm bädd. Väl där mjölkade jag ur Ninette och började nappa honom så han skulle få energi till att själv leta efter juvret. Jag vet inte hur lång tid det tog, men han var pigg och stark så det gick ganska fort. Sen gick allt som det ska, fölet bajsade och Ninette släppte efterbörden lång före den utsatta tidsramen veterinären gett mig.

På kvällen fick de gå ut och han är förstås alldeles underbar. Han är kolsvart och jättekelig, född med människor runt sig som han är. Ninette är så stolt och jag är så glad att det så här långt gått bra. Hoppas inget tillstöter. Tack vare en väldigt skicklig veterinär gick fölningen vägen och enligt henne är det inte så vanligt att fölen överlever ett sånt här felläge. Jag har döpt fölungen till Napoleon, klart han skall ha ett kejserligt namn :) Lille Napoleon som färdades från förlossningshagen in till boxen i en skottkärra.

Det är ganska intressant att se hur man själv fungerar vid en krissituation. Ninette hade ett felläge även med Naomi, ett väldigt enkelt sådant jämfört med detta. Jag fick frågan om jag varit orolig och rädd under gårdagens fölning. Nej, jag kände inget av detta istället har jag båda gångerna blivit kall och rationell. Hjärnan kickar igång någon slags reservplan om att skulle det gå åt skogen har man ju nödutgången avlivning när det gäller djur. Det kanske låter makabert men medan jag väntade på veterinären funderade jag på om kadaverbilen kommer på lördagar och att det var bättre att avbloda ute än inne i stallet. Jag tänker att jag lärt mig mycket av dessa situationer och det viktigaste av allt är: ring veterinär omgående om något inte känns rätt. Nu vet jag att jag klarar en krisig fölning, jag springer inte och gömmer mig. För varje lyckad fölning närmar sig den där som inte går enligt skolboken. Jag är dock inte säker på att jag skulle klara av en situation med människor eller smådjur på samma sätt.

Så här dagen efter är jag helt slut. Nattvaken och anspänningen av den krisiga fölningen har tagit varenda kraft ur mig. Jag skulle vilja sova en vecka. Istället har jag årets jävligaste jobbvecka framför mig, plantering av sommarblommor utöver allt det vanliga och varmt skall det bli. Jag vet ärligt talat inte hur jag skall orka.

Ninettes dotter Naomi fick sitt första föl i torsdags. Det var tack och lov en helt odramatisk fölning som även det resulterade i ett hingstföl. Skönt att allt gått bra så ägare Madde nu kan koncentrera sig på sin egen förlossning som också skall ske inom kort.

När veterinären ändå var ute bad jag henne kolla Hedda. Hon kände så långt hon vågade men troligtvis är Hedda tyvärr tom.

Avslutar förstås med några foton på vårt nytillskott :) Cecilia kommer hem i kväll och då skall vi ta fler foton.

~

~

~

 

 

Utvärdering
31 maj 2021

Den här vintern har jag fodrat direkt i lådorna utan slowfeednät och kan härmed presentera en liten utvärdering :) Ättiden har varit oförändrad jämfört med när de åt i näten. I vinter har vi inte haft något spill alls medan det blivit lite att städa upp nu i vår när de föredrar gräset i vinterhagen framför hösilaget. Den största vinsten är ändå besparingen av tid och min kropp, jag har varit så trött i ryggen av att hållas med de där näten. Jag har haft tre omgångar nät för att få det att gå runt om de måste torkas. Näten skall fyllas, fästas i lådorna och sedan tas in på tork. Tar säkert 15 minuter om dagen, väldigt tråkiga 15 minuter ;) Nu väger jag bara upp hösilaget i stora kompostsäckar som jag sedan häller ut i lådorna. Går jättefort!

Igår var vi och hämtade hö hos en bonde i närheten. Det går alltid åt lite under sommaren även om de flesta hästarna skall gå på bete. Jag skall hämta två lass till så bör jag klara mig ett tag. I år har det gått att fodra med hösilage ovanligt länge tack vare den kyliga våren, jag gör det fortfarande men det är sista balen jag öppnar för denna säsong. Hästarna går ännu inte ute nattetid utan jag håller på att vänja in dem på bete så det inte blir ett tvärt foderbyte. Får se hur Eros mår av bete i år, när det har varit torka har det inte fungerat så då har han fått beta i vinterhagen samt ätit hö och det har gått bra. Hanna och Fatima har fått vara med som sällskapsdamer.

Jag tycker att Ninette har släppt i bäckenbanden sen någon vecka tillbaka. Hon skall föla runt mitten av juni men nu har jag börjat att titta till henne om nätterna och sover därför i lillstugan på obestämd tid. Det är väldigt bekvämt att slippa åka till stallet före jobbet och istället bara gå ut och fixa morgonsysslorna för att sedan kunna åka direkt till jobbet. Jag är verkligen i stort behov av en egen liten gård men ekvationen rätt läge, rätt storlek, hyfsat skick och rätt pris är inte den enklaste att få ihop.


Rosa & Ninette

Nörden spekulerar
25 maj 2021

Vid avelskursen förra helgen frågade jag hur man skall tänka ang storlek på hingst när stoet är 102 cm, vilket mina största ston är. Kursledaren tycker det är en perfekt storlek och att jag inte skall vara rädd för att använda en större hingst. Jag har en kandidat som är 104 cm och det enda jag egentligen har emot honom är storleken. Men om man tittar på hans helsyskon så har de blivit mellan 97 och 104 cm, inga på maxhöjd alltså. Hingsten är ung och oprövad men med en mycket förärvningssäker stam så han finns i tankarna till Hanna och Hedda någon gång i framtiden. Tänk om en hade obegränsat med pengar så att en kunde sluta arbeta och istället gå hemma och sköta hästar hela dagarna. Då skulle det gå att avla i lite större skala än vad jag kan göra nu. Det är så mycket jag vill prova men djuren skall ju skötas om också. Infinner sig ingen mångmiljonvinst så får jag väl fortsätta som jag gör ;)

I dessa tider cirkulerar ju många avelsannonser på hingstar och då gäller det att vara källkritisk så man får det man vill ha. Ett RS innebär inte längre att hingsten är godkänd enligt rasvisa krav i Sverige, det kan vara en individ som har befunnits ha grava exteriöra avvikelser när den avelsvärderats här. Helt klart har olika länder olika krav och syn på avelshingstar. Numera är det ju väldigt enkelt att ta reda på fakta så man är inte utlämnad till hingsthållarens påståenden. I webstamboken publiceras sen ett antal år tillbaka exteriöra utlåtanden på alla hingstar som avelsvärderas i Sverige. Då kan man ju läsa där och fundera på om en hingst som fått tex 5 x 6 poäng och därmed är underkänd på alla bedömningspunkter verkligen är den hingst jag tror kan förbättra mitt stos svagheter.


Djupedalens Naomi

 

Födda, väntade och planerade djurungar
22 maj 2021

I förra inlägget berättade jag att rågeten fått två kid. Några dagar senare visade det sig att hon fått tre stycken :) Jag fick en hel del foton på dem, visserligen genom eltråden men jag är lika glad ändå. Hon är inte alls skygg utan lade sig plötsligt ner trots att jag stod ca 30 meter från henne och kiden. Hoppas allt går bra så att hon får behålla alla sina små.

~

~

~

~

~

 
Bock i kvällssol

~

Jag har fått rapport från Halinas nya ägare att allt går bra. Hon går med två ungston och stortrivs. Tror jag det, nu är hon äldst, hos oss var hon ju yngst ;) Hon är även betäckt så jag håller givetvis tummarna för att det föds ett föl nästa år.

Idag var vi och hälsade på en annan uppfödning som flyttat, nämligen Naomi som bor hos Madde i Habo dit hon flyttade förra vintern. Naomi är högdräktig och är beräknad att föla i början av juni. Det var kul att träffa henne igen, hon har det jättebra i sitt nya hem och var väldigt välskött och välmående :)


Djupedalens Naomi som beräknas föla om ca 10 dagar

~


Naomis mor Furunäs Ninette som beräknas föla om ca 3 veckor

~

Jag har fått en beställning av ett föl av Hilde. Planen var att tillverka detta föl redan i år men nu har vi bestämt att skjuta upp planen och därför kommer inget sto att betäckas i år. Undantaget är om Hedda inte fölar för då måste jag nog skicka henne till hingst. Annars är den nuvarande planen att betäcka två ston nästa år. Och nej, jag har fortfarande inte lyckats fånga någon urin från Hedda. Hon pinkar ofta på mornarna men så fort jag öppnar boxdörren så kniper hon. Men jag har inte gett upp hoppet om att hon är dräktig. Den senaste veckan har jag sett två högdräktiga Shetlandsston och får de plats med fölungar i sina magar så finns det absolut plats för en hos Hedda också. Rosa ser i mina ögon inte heller övertygat dräktig ut. Men där har ju absolut något rumlat runt i magen så där får jag väl tro på dräktighet hos henne.

I elfte timmen anmälde jag en häst till Tvååker. Om jag kan åka hänger på Ninette och vem som skall med kan jag bestämma i sista stund :)


Den här lustiga katten kommer på besök till oss ibland 

 

Avelskurs och tillökning
16 maj 2021

När jag kommer till stallet på mornarna brukar jag först gå till lillstugan och titta ner i dalen. Den dräktiga geten har hållit till där ensam en tid och hon brukar ligga kvar och vila trots att hon både ser och hör mig. Jag gjorde så i morse också och geten var där, bredvid sig hade hon ett litet kid och i gräset fanns ett till. Jag smög efter kameran och fick några bilder. Hon såg mig men var som vanligt helt lugn. Hon är van vid att jag pratar med henne och i den delen av dalen har hon tydligen funnit en plats där hon trivs väldigt bra. Hon är nog det enda rådjur i grannskapet med egen grillsstuga ;) Det är tredje året i rad hon får två kid. Hur jag kan veta att det är samma get? Ja, det kan jag ju förstås inte veta säkert, men denna get är mycket oräddare än övriga så jag tror att det är samma som de föregående åren. Vi har ytterligare en dräktig get, förhoppningsvis kommer hon också fram med sina kid när hon fött dem.

Igår var jag i Ljungskile på avelskurs för Morgan Johnsson. Jag har varit med på flera och det är alltid ett intressant ämne som det absolut inte går att få nog av. Igår pratade vi om både stammar och exteriör och passade även på att titta på fyra Shetlandsponnyer i olika åldrar. Lite från mina anteckningar:

  • Svensk Shetlandsavel har haft en enorm utveckling tack vare vårt avelsvärderingssystem samt framsynta uppfödare.
    Det är en åsikt jag delar till fullo. För många år sedan läste jag en artikel som handlade om internationell Welshponnyavel. Den utländska skribenten skrev att den svenska welshaveln var så framgångsrik tack vare sitt hingstselekteringssystem, det märktes särskilt på benverket. Efter det har ju SWF lämnat SH (de kanske är tillbaka nu?) och infört kvalitetsbok. För några år sedan pratade jag med en Welshmänniska och frågade hur utvecklingen varit sedan denna infördes. Hon skakade på huvudet och sade: ”ja, du ser ju själv…”
  • För stor import av blod vi redan har.
    Jag framstår väl nästan som rasist eftersom jag så ofta framhåller att vi skall värna vårt egna ;) Jag har inget emot BRA importer, det är ju det hela Sveriges avel är uppbyggd av. Men jag begriper inte varför man skall importera samma blod om och om igen.
  • Shetland har lite mer sluttande kors och lägre svansansättning. Det beror på att de skall klara väder och vind, naturraser som de är. Att virveln i ljumsken är stor beror på att vatten och snö inte skall rinna ner på juver och skap. Naturen är vis och det är just sånt här som vi ansvarar för att bevara.
  • Exteriörbedömningar är till för att bedöma hästens brukbarhet samt att bevara och utveckla rasspecifika egenskaper.
    Det är viktigt hur en häst ser ut, den skall vara brukbar och hållbar. Där spelar hästens vinklar en mycket stor roll. Som exempel kan en felvinklad häst få selen att ligga fel, vilket i förlängningen gör att hästen drar fel och därför kommer få ont. Nu har ju SSS infört brukbarhetsdiplom där det inte krävs någon exteriörbedömning. De har även infört att ridskoleponnyer kan ge sin mor 20 poäng, även det utan exteriörbedömning. Detta bekymrar mig väldigt mycket och i mina öron låter det som att en exteriört bra ponny inte går att bruka. Det är ju faktiskt tvärtom, god exteriör är en grundförutsättning för att hästen skall vara brukbar. Vi måste ju också bevara de rasspecifika egenskaperna, vår uppgift är inte att föda upp Shetlandsponnyer som ser ut som något annat, de skall följa rasstandarden. Jag tycker ett minimikrav på exteriörbedömningen skall sättas till 5 x 7 poäng, vilket innebär en medelgod ponny. Det fanns en motion vid årsmötet där detta diskuterades livligt. Några deltagare framförde mycket kloka argument varför vi skall ha exteriörkrav och vid omröstningen blev det mycket jämnt. Ja-sidan att följa styrelsens förslag hade en ynka röst mer än nej-sidan, utöver det avstod fyra personer från att rösta. Finns mycket mer att skriva i detta ämne, men jag hoppas att föreningen för rasens bästa tänker om.

I slutet tittade vi på de fyra ponnyerna som deltog. De var 2-26 år gamla och det var intressant att se och jämföra deras rörelsemönster samtidigt. Helt klart så spelar unghästens kroppsliga utveckling in hur den rör sig vilket tydligt kunde ses på den yngsta ponnyn.

Tiden går fort när man har roligt och efter drygt tre timmar var kursen slut. Jag följde med hem till Orrmyrs en sväng och tittade på hästar, varav två nyligen födda hingstföl samt deras fina ligghall. Där fick jag tips till mitt planerade solskyddsbygge som jag hoppas snart skall komma igång.

Avslutar med foton på våra små nykomlingar :) 

~

Semester
12 maj 2021

En semestervecka i maj månad är nog det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag har hållit på med hagar och staket i tre dagar. Elisolatorer har inget evigt liv så jag har bytt ut ett stort antal i sommarhagarna. Det är tur för mig att morgondagens utställning blev inställd för jag är inte i springskick för tillfället. Igår hände nämligen en liten incident på Julas parkering. Jag hade lastat mina inköp i hästtransporten och när jag klev ner för rampen så befann jag mig plötsligt liggandes bredvid. Vet i tusan vad som hände, om jag snubblade eller trampade utanför. Ont gjorde det i alla fall och foten är svullen. De är inget brutet så det går väl över. Eventuell publik fick sig säkert ett gott skratt och det är ju kul att kunna roa någon i dessa tider ;)

Jag går fortfarande och funderar på om jag skall anmäla till Tvååker eller inte. Det är ju drive in så man behöver bara betala in för antal hästar och sedan kan man bestämma sig i sista minuten vilka som skall med. Tills dess är jag garanterat springduglig igen. Fast det kan ju förstås hända något mer innan 5 juni ;)

I kväll hade vi sju rådjur lite här och var på markerna. De ser ut som at vi har två dräktiga getter och de kommer troligtvis att föda inom en till två veckor. Det är verkligen spännande :)

Något som inte är lika trevligt är att det finns varg i krokarna. Den har tagit en älg några mil härifrån och synts på viltkamera två gånger på kort tid. Vi kommer därför att ha stona med föl inne om nätterna i sommar.

En tom box
9 maj 2021

Igår flyttade Halina till sitt nya hem norrut i landet. Jag har fått flera förfrågningar på henne och egentligen var hon inte till salu. Men så dök denna köpare upp, en ny uppfödare med en egen välstammad hingst och som satsat på att köpa några riktigt bra ston till honom. Jag har slutat att ta viktiga beslut innan jag sovit på saken, men efter en natts sömn, funderande och diskussion med min vän Johanna på Skärgården bestämde jag mig för att sälja Halina. Hon är verkligen värd en chans i avel och i sitt nya hem kommer hon förmodligen att avlas mer på än vad jag i nuläget har möjlighet till. Jag har haft spekulanter på både Hedda och Hilde också men de stannar allt kvar hos mig :) Det gör även storasyster Hanna. Hon skulle också behöva komma i avel men jag kan ju helt enkelt inte betäcka hur många som helst. Jag har en liten drömplan för Hanna och Hedda, får se om den går att genomföra någon gång. Det blev väldigt tomt utan Halina, hon är en så trevlig och rolig ponny som jag är väldigt fäst vid.

Stefan skall operera sitt diskbråck, när vet vi inte. Men operation är enda alternativet när det är nerver i kläm enligt läkaren. Hoppas han får tid snabbt så han blir av med värken, rehabtiden är endast 4-6 veckor så bara operationen görs så skall han snart vara på jobbet igen.

Idag fyller Hedda 16 år och har och vi har alltså haft henne i 13,5 år.


Hedda 16 år

 

Söndagsfyndat
2 maj 2021

Våren är sen i år och det märks även på hästarnas fällning tycker jag. Fördelen med sen vår är att jag fortfarande kan fodra med hösilage. Våra balar räcker i 10 dagar vilket förstås inte fungerar när det blir varmt. Därför köper jag alltid till hö framåt vårkanten men det har jag alltså ännu inte behövt göra.

I helgen har jag pysslat så mycket med hästarna att jag helt glömde bort tiden och blev efterlyst av maken ;) Det är dock inte så tacksamt att borsta dem då de rullar sig de första de gör när de kommer tillbaks ut i hagen. Men både jag och de tycker det är trevligt och bara det är ju kvalitetstid :)

Jag brukar som många andra skumma igenom Hästnet och Blocket för att se om det finns något jag behöver till salu. I ärlighetens namn behöver jag väl inte så mycket och numera handlar jag nästan bara förbrukningssaker som borstar och pälsglans till hästarna. Men i fredags hittade jag en loksele på Blocket, jag har redan två men eftersom de är svåra att få tag i till Shetland ringde jag fort som attan och köpte den. Jag hämtade den idag och är mycket nöjd, den var fin och välskött. Jag vill ha en rockard också men har ännu inte hittat någon inom rimligt avstånd.

Idag fick jag hjälp att fota Halina. Hon är jättefin tycker jag, ser fortfarande ”unghästig” ut men jag är van att vänta ut mina ponnyer så det är inget som bekymrar mig. Jag tror att Halina kommer bli vackrast av alla Heddas döttrar. Dessutom är hon väldigt trevlig och rolig att hålla på med.

~

35-årsjubileum
1 maj 2021

Idag för 35 år sedan flyttade vi till Djupedalen. Jag flyttade ju förstås därifrån för över 30 år sedan men eftersom hästarna hela tiden bott kvar så är jag där två gånger om dagen.  1 maj 1986 vaknade vi upp till massor av snö och det skulle jag förstås inte kommit ihåg om det inte varit för att vi flyttade in den dagen. På den tiden hade vi tre hästar: Gullan född 1969 e. enligt uppgift en New Foresthingst u. ett Islandssto. Gullans dotter Lillan född 1977 e. Mockbeggar Thundercloud RNF 32 samt Nikita född 1980 e. Nasser RNF 61. Taxen Tina född 1979 fanns också i familjen. Under åren tillkom både katter, kaniner, kor, grisar, höns, gäss, andra hundar och fler hästar. Numera finns bara hästar, katter och höns. Hittills har det fötts 16 föl, en mycket småskalig hästuppfödning med andra ord.

Utställningen som jag skulle anmält till om en dryg vecka har blivit inställd p g a det rådande smittoläget i området. Västs utställning i Tvååker första helgen i juni har gjorts om till en drive in. Jag hade tänkt att anmäla även dit men nu får jag väl ta mig en funderare på det. Har lovat att hjälpa till där så på ett vis är det smidigare att åka utan häst. Jag upptäckte också att jag tittat lite slarvigt på Ninettes betäckningsdatum så hon är beräknad tidigare än jag trott vilket innebär mitten av juni på ett ungefär. Det är alltså ca 5 veckor kvar, hon är jättetjock men har inte börjat fylla i något.

Jag har som vanligt fotat en hel del och även om rådjuren som alltid överväger så fick jag äntligen en efterlängtad figur på både film och bild härom morgonen :) Jag såg att hästarna tittade på något så jag gjorde detsamma. Det lufsade runt en räv i den vinterhage där jag ännu inte fått ändan ur vagnen att laga staketet i och således var tom på hästar. Räven såg ung ut och hade en väldigt fin svans så den är nog frisk. Jag gissar att det är en av ungarna som föddes förra året, de var minst två. Lyan ligger utanför hagen men jag har inte kikat närmare eftersom jag vill undvika att störa. Vem vet, rävmor kanske bor där och även i år väntar en kull.


Den efterlängtade räven 

~


Rådjur - denna gång på grannens mark

~

~


Ninette

~


Rosa

Veckan som gick
25 april 2021

I tisdags avlivades mammas tax Stina. Hon blev 11,5 år och fick som så många andra tikar juvertumörer. Det senaste tiden växte den ena väldigt fort och de sista dagarna åt hon väldigt dåligt så nu var det tyvärr dags att ta farväl. Hon avlivades i Skara och kom hem i en jättefin liten papplåda med blomsterdekorationer, det såg nästan ut som en liten träkista. Stina begravdes ihop med taxen Astas urna som mamma haft i ett skåp i 13 år. Asta fick en blodsjukdom och blev bara sex år gammal. Min Rottweiler Bailys ligger i samma grav, hon dog för snart 21 år sedan 13,5 år gammal.

SSS årsmöte har idag genomförts på digitalt vis. Himla smidigt, man slipper åka en massa mil och mycket onödigt tjafs uteblir när folk inte kan prata samtidigt :) Det känns som en bra sammansättning i styrelsen så framtiden känns ljus på den punkten. Två hedersmedlemmar antogs och det var dessa båda herrar verkligen värda efter allt de gjort för svensk Shetlandsponnyavel. Det tyckte dock inte några av mötesdeltagarna som röstade nej till förslaget. Om det beror på missunnsamhet eller oförstånd över dessa hedersmedlemmars gärningar låter jag vara osagt.

Några av motionerna kan man ju fundera lite extra över men det skall jag utveckla en annan gång då jag är lite piggare. Hedda uppmärksammades för att hon som enda ponny förra året erhöll utmärkelsen Super-SUCH. Det visades ett foto på henne och berättades om meriterna, mycket uppskattat för mig :)

Härom kvällen när jag stod och tittade på rådjuren som var nere vid ån hördes ett ljud uppe i ett träd bredvid mig. Där uppe satt ett djur och kuttrade. Först trodde jag det var världens största ekorre men det stämde inte med nosen. Jag filmade den och har visat den för mer djurkunniga människor som säger att det var en mård. Det verkar stämma enligt bilderna på google.


"Kom grabbar, vi drar"

~


Rådjuren trivs vid ån

~


Dräktig get

~


Hon lade sig ner för att vila trots att hon såg och hörde mig

~


Årets kavaljer? 

~


Fyra vilande rådjur på vår vall. Plus två som betade utanför bild.

Kalvdans
18 april 2021

Jag fick inte minsta biverkning av covidvaccinet :) Hoppas det går lika bra nästa gång som är i slutet av maj.

Jag har tillbringat mesta tiden denna helg i Djupedalen. Igår luftade jag både hövallen och alla sommarhagar. Grannen erbjöd att låna ut sin släpharv vilket innebar att det gick mycket snabbare än med vårt hemmabygge som dessutom kräver tre starka människor för att bara orkad dra ut de olika delarna från maskinhallen. Idag har jag mest roat mig då jag har pysslat med fällande hästar. Det var Hedda, Rosa och Ninette som fick lite extra omvårdnad. Magarna växer i olika takt och jag är fortfarande osäker på Hedda. Om hon inte fölar så måste hon betäckas om i år. 

Igår släppte grannen ut sina kor så de nu kan gå ut och in som de vill. I dessa tider är ju höjdpunkterna få så ett litet kosläpp livar ju upp tillvaron tänkte jag och gick dit med kameran. De sju kalvarna var förstås gladast medan den mäktiga tjuren tog det med ro. Det är samma tjur som förra året och hela flocken kommer så småningom att beta en vall hos oss. Vi hade amkor förr och ibland saknar jag det. Mest på sommaren och i kalvningstid, inte så mycket på vintern då det är ett himla slit att mocka åt tolv nöt i en omodern ladugård. Vi brukade ha fyra djur uppbundna, oftast tjurar, med ränna bakom. Utöver det hade vi fyra amkor med kalvar i varsina boxar och där blev det smutsigt kan jag lova. Vi mockade både morgon och kväll åt dem och koskit väger en del när man kör ut det på skottkärra.

Nästa helg är det årsmöte i SSS, digitalt förstås. Jag lyckades byta bort mitt jobbpass så jag kan vara med. Det där med att sluta arbeta helg sprack :) Istället skall alla nu arbeta helger vilket innebär var femte och det är ju inte så ofta. Men eftersom speciellt augustis och septembers helger brukar vara fulltecknade för mig så får jag väl fortsätta att byta och krångla. Jag skall i alla fall ha rejält med semester i sommar, totalt sju veckor dock ej i ett sträck. Men fyra veckor i en följd har jag inte haft på några år så det känns bra. Jag hoppas förstås det skall gå att besöka utställningar i sommar, jag är minst sagt svältfödd på det.

Avslutar med några foton på glada kalvar :) 

~

~

~

~

Vaccin, HP och rådjur
15 april 2021

Halva april har redan gått och på måndag går jag över till sommarschema vilket innebär 43-timmars veckor. Eftersom det varit planteringar denna vecka så har jag arbetat betydligt mer än mina schemalagda timmar i några veckor, teorin stämmer inte riktigt med praktiken när det gäller våra scheman.

Idag har jag fått min första covidspruta. Som anhörig till dialyspatient fick både mamma och jag förtur och hon fick sitt vaccin förra veckan. Det skulle jag också fått men eftersom det var hingstpremiering i lördags vågade jag inte riskera något så jag ändrade tid. Jag fick sitta kvar och vänta i 30 minuter pga min allergi för getingstick men det tycks ha gått bra. Det känns väldigt skönt att ha påbörjat vaccineringen även om det fortfarande gäller att hålla avstånd osv.

I lördags var det som sagt hingstpremiering, denna gång i Huskvarna som ligger drygt 12 mil från mig. Det var ju självklart inte som vanligt och hur det gick till har säkert gått att läsa på andra ställen så det skall jag inte upprepa. Men det var ju väldigt bra att det gick att genomföra denna HP på ett säkert sätt även om de flesta av oss säkert saknar när det var som vanligt. Det hela kunde ses via Equisport, både live och i efterhand, vilket ju är toppen. Själv har jag inte kommit så långt i tittandet än men jag har i alla fall lyssnat på slutkritiken. Om jag skulle få önska något till nästa gång så är det att härstamning och mått skulle läsas upp även vid slutkritiken, vilket alltid görs i vanliga fall. Det vore också intressant om nämnden uttalade sig i de fall de tycker att hingsten är värd att sparas på för att visas igen. Det brukar ju alltid finnas några gränsfall med utvecklingspotential.

Jag tittade inte på en enda visning och har som sagt ännu inte hunnit se sändningen heller så någon favorit är det därför svårt att ha i nuläget. Jag var anlitad som fotograf av SSS och höll mig utomhus nästan hela tiden. Pernilla Hägg var också där och då får man riktigt goda förutsättningar till bra bilder eftersom hon är ett superproffs på att arrangera bakgrunder och hästar. Denna gång var jag faktiskt ganska nöjd med mina bilder även om jag kände mig ganska ringrostig efter vintern.

Jag går och funderar på att anmäla till Shetland Sydosts utställning i maj. Den har gjorts om till en drive-in och anmälningstiden har förlängts eftersom propositionen inte är klar ännu. I år har jag gjort slag i saken och tagit semester en vecka i maj och det är då denna utställning är. Under den veckan har jag tänkt att fixa staketen i sommarhagarna, åka på utställning och vara med på västs avelskurs. Jag skulle även vilja bygga ett litet hus i fölhagen men där har jag inte listat ut hur jag skall göra än. När jag snickrar brukar det bli funktionellt men inte så vackert ;)

Avslutar med några bilder på våra rådjur. De är tagna idag, mamma arbetade i trädgården och de gick i sommarhagen bredvid. När jag kom upp från dalen råkade jag skrämma dem och då knäppte jag dessa foton.

~

~

~

~

~

~

~

Jakten på den åtråvärda urinen
5 april 2021

I måndags var vi återigen i Göteborg för att Stefan skulle röntgas. Förra gången vi var där hade läkaren glömt att kryssa i rutan för magnetröntgen så det blev en vanlig röntgen. Den visade såklart inget så efter ytterligare en månad med smärtor blev det en ny resa, denna gång till mitt i centrala Göteborg så vi tog tåget. Nu blev det i alla fall rätt röntgen och redan på onsdagen kom svaret, diskbråck och två nerver i kläm. Vad planen är för att ordna till detta vet vi ännu inte, men nu skall han bollas tillbaks till ortopeden igen.

Nu tror vi att Rosa är dräktig :) Jag filmade hennes mage en kväll när det levde om där inne och enligt några uppfödare som sett filmen så är det fosterrörelser, så det tror vi på. Hedda är jag fortfarande tveksam till och måste verkligen få gjort det där urinprovet. Igår var jag väldigt nära att kunna samla en skvätt. När jag gick förbi Heddas box på morgonen innan utsläpp så ställde hon sig för att pinka. Fort som attan slängde jag ut pelletsen jag hade i burken jag höll i och in i Heddas box. Då var hon naturligtvis klar…


Dräktig Ninette

~

Jag har varit ledig hela påsken för första gången sedan 2007. Väldigt skönt trots att det varit jättekallt och blåsigt. Jag hade tänkt att lufta vallar under helgen men det var fortfarande lite för blött i markerna. Istället har jag städat upp höspill i den delen av maskinhallen där jag packar hösilage.

I förmiddags tog jag mig en sväng till Hornborgasjön igen. Denna gång var det både många tranor och mycket folk. Jag fotade massa bilder i snålblåsten innan Linus och jag åkte vidare och gick en promenad. Han fick sitta kvar i bilen medan jag tittade på tranor.

~

~

~

Ikväll var jag ute i hagen och fotade hästarna. Jag gick som vanligt och pratade med dem när jag upptäckte att på vallen bredvid låg tre rådjur och vilade. De var kanske 40-50 meter från hagen och hade både sett och hört mig men låg ändå kvar. Det såg ut att vara två vuxna getter och ett fjolårskid, troligen en get det också. Undrar om det kan vara så att den ena geten stött ifrån sina små bockar och nu går med den andra geten och hennes kid istället? I somras hade de två kid var men jag tror tyvärr att det ena förolyckats.

~

~

~

~


Mammas Tax Stina fastnade också på bild

Hingstar vi använt 4
2 april 2021

Rosas fjärde avkomma är e. Nightingales Hashtag som vi använde hans första år i avel. Han godkändes som 2,5-åring med hela 43 poäng. Siffrorna i sig bryr jag mig inte om eftersom det är orden bakom som är de viktiga. Hashtag är en jämn hingst med mycket bra ben och just benen brukar ju vara den svåraste biten tycker jag. För övrigt hade han vid godkännandet ett omdöme med helt avsaknad av svagheter, en komplett hingst med andra ord. Han har även fina utställningsmeriter som resulterat i Super-SUCH. Hashtags äldsta avkommor var tre år 2020 och på sex födda föl visades fyra vid avelsvärderingar förra året. Resultatet blev två diplomston och två klass I-avkommor.


Nightingales Hashtag vid godkännandet som 2,5-åring

~

Stammen var som vanligt avgörande och Hashtag är e. Almnäs Tromb som Elitpremierades vid endast 11 års ålder. I Sverige har han hittills lämnat åtta godkända hingstar och elva diplomston. Förutom högklassiga avkommor har han själv stora utställningsframgångar och förstås en utmärkt stam som jag inte skall grotta ner mig i här för då blir detta en hel roman ;) Hashtags mor Almnäs Kitty har endast lämnat hingstavkommor av vilka fyra av dem fem sönerna godkänts för avel. Tre av dem är helbröder, nämligen Hashtag, Kingsman samt Fortunate Son, alla med stuterinamnet Nightingales.


Nightingales Hashtag vid BIS-vinsten vid SSS riks i Nybro 2018

~

Genom att använda Hashtag linjeavlade vi på Timothy v.St. Geerhof som finns även i Rosas stam. I denna avkomma finns han en gång i tredje led samt två gånger i fjärde led.

Rosa har hittills fått vartannat stoföl och vartannat hingstföl och så här skrev jag om denna fölning 26 juni 2017:
” Med facit i hand skulle det även denna gång räckt att fölvaka på Rosa en enda natt. Men så modiga är vi inte utan mamma har varit uppe på nätterna i flera veckor. Igår eftermiddag hade Rosa vaxproppar så Cecilia och jag sov i lillstugan i natt. Vi tittade till henne vid 23.30 och då stod hon och åt och hade inte minsta tecken på en nära förestående fölning mer än vaxpropparna. Mamma gick ut vid 01-tiden och då fanns det en nyfödd fölunge i boxen. Medan hon hämtade mig och Cecilia hade fölet rest sig och var i full färd med att leta efter mat. Vi har aldrig tidigare haft en fölunge som varit så snabbt uppe, så stadig och så ivrig på att hitta spenarna så kvickt. Det visade sig vara en liten hingstunge så nu har Rosa fått två av varje kön. Det måste varit en väldigt enkel fölning för Rosa var inte ens svettig och efterbörden var redan ute.”


Frans som föl

~

Vi döpte fölungen till Frans och han fortsatte att vara en pigg och framåt krabat som växte upp tillsammans med Heddas dotter Halina som föddes samma sommar. När Frans var ett år åkte han till Lundstorps Stuteri på hingstbete och kom sedan inte hem igen. Tanken var väl inte så när han åkte hemifrån, men när Angelica hörde av sig och ville köpa honom så fick hon göra det.


Frans som tvååring på Lundstorp

~

Frans kördes så småningom in och visades på hingstpremieringen i höstas. Han gjorde dagens bästa bruksprov men räckte inte till exteriört. Han fick i alla fall klass I med 77888=38 poäng. Som bruksponny är bra ben och rörelser värdefullt och med tiden och som valack tror jag att de två första punkterna kan förbättras. Han fick omdömet svag könskaraktär och överbyggd vilket jag håller med om till fullo. Rosas avkommor är inte tidiga och sönerna blir nog inte heller så maskulina, men det har blivit fantastiska familjeponnyer av båda två. Nu är Frans såld vidare till en familj långt norrut. Jag följer hans liv på Instagram och kan där se att han är en mycket älskad ponny som både rids och körs av familjens barn med hjälp av deras mamma. Det är när man ser sånt det känns som allra roligast att föda upp ponnyer :)


Frans vid HP hösten 2020

~


Frans gör bruksprov

~

För att summera Rosas fyra avkommor med fyra olika hingstar så kan vi konstatera att de blir ganska små vilket jag inte har något emot. Frans mättes till 99 cm vid hingstpremieringen men jag tvivlar på att han är så stor. Jag höll honom i väntan på bruksprov och upplevde honom som mindre. De andra avkommorna har som treåringar mätts till 95, 97 resp 86 cm. I år hoppas vi att Rosa föder ett föl e. Skärgårdens Roosevelt, ännu en ny spännande kombination :)

Hashtag är nu tyvärr såld till Finland. Innan den affären gjordes hann vi betäcka Rosas mor Ninette med honom. Hon väntar föl i mitten av juni och det skall få bli hennes sista föl har jag tänkt. En avkomma till Hashtag är anmäld till vårens hingstpremiering och stammässigt är han intressant för mig så jag skall följa honom med intresse.

Hingstar vi använt 3
27 mars 2021

Den tredje hingsten vi valde till Rosa blev Almnäs Etapp RS 305. Exteriört sett var han kanske inte någon favorit, men han hade lämnat väldigt bra avkommor och jag trodde ändå att hans exteriör kunde passa Rosa. Etapp hade varit i Danmark under sex år och kom tillbaka till Sverige 2013 och höjdes då till Elit. Han har i Sverige lämnat 17 diplomstom samt tre godkända hingstar, varav Gladiator som vi har två avkommor efter. Utöver det många framgångsrika utställningsponnyer och även flera avkommor som som startat på travet. Valacken Lindåsens Egoist har startat inte mindre än 148 gånger med 8 segrar, 23 andraplatser samt 16 tredjeplatser. 

Etapp är den osvenskaste hingst vi använt eftersom han är en moderslivsimport. Fadern Spirit v.St. Volmoed har inte så många avkommor i Sverige och jag har ärligt talat inte så bra koll på vad han lämnat i Holland. Men jag vet att han är morfar till Friso v. Heuvelshof och därmed finns i många mycket välmeriterade ponnyers stammar. Modern Bridgela v. Bangaerde verkade på Almnäs Stuteri i många år innan hon exporterades till Norge 2006. Hon Elitpremierades år 2000 och är guldbelönad på de utställningar hon visats vid. Hennes främsta avkommor är Etapp samt Fabiola, båda med Almnäs som prefix. Fabiola är bl a mor till Almnäs Kitty som är fyrfaldig hingstmor. Bridgela är således mormorsmor Black Ace, Hashtag, Kingsman samt Fortunate Son, alla med stuterinamnet Nightingales.


20-årige Almäs Etapp vid HP i Tenhult 2013. 

~

Jag visste att Etapp lämnat en del små avkommor där vissa till och med stannat på minimått. Rosa är själv bara 94 cm och hennes två tidigare avkommor var inte heller så stora så chansen/risken till en mini fanns. Eftersom mamma alltid sagt att hon velat ha en mini så kändes det lite som att storleken har ingen betydelse ;) Det lilla Etappfölet föddes mitt på förmiddagen i en sandhög i hagen, precis på samma ställe där hennes storebror Filip fötts två år tidigare, även han född på förmiddagen. Det var ett sto som snabbt fick namnet Frida och nog var hon det minsta lilla föl vi fått :)


Frida som föl

~


Tvååriga Namira och ettåriga Frida

~

Precis som Rosas andra avkommor så var inte Frida så värst tidig i sin utveckling. Vi visade henne vid sommarpremiering som tvååring där hon fick 38 poäng och därmed klass I. När hon skulle visas året därpå som treåring kändes hon som ett väldigt osäkert kort, hon var väldigt liten, men hur liten? Dessutom hittade jag mest fel på denna pyttelilla häst och vad svårt det var att visa henne i jämförelse med mina standardstora. Efter tvätt och puts dök det dock upp en helt annan ponny än den som gått i hagen och det till positiv överraskning. På premieringsplatsen mättes Frida till 86 cm och fick då rangeras som mini, dagens enda för övrigt. Jag kan ärligt säga att jag blev glatt överraskad när resultatet blev 98887=40 poäng och diplom. Mammas dröm hade slagit in, hon hade fått ett ministo som till på köpet fått diplom.


Frida som treåring när hon belönades med diplom

~

Frida är den av Rosas avkommor som är mest lik sin mor till temperamentet. Båda trivs med lugn och ro, de enda gångerna de skyndar sig är när de skall komma in på kvällen ;) Om vi skall avla på Frida kommer jag nog att välja en minihingst. Jag kan absolut ingenting om miniavel men det finns några svarta hingstar som verkar intressanta. För nog vore det lite häftigt med en svart liten miniflock, det känns som färgavel i motsatt riktning ;)

Utflykt
21 mars 2021

Idag har jag varit vid Hornborgasjön och tittat på tranor. Trots att vi bor hyfsat nära så var det första gången för mig. Det har ännu inte kommit så många tranor vilket förstås även innebar mindre antal människor. Tranor är väldigt fula djur men det skulle ju ändå vara kul att se den där berömda trandansen så jag kanske tar mig en tur till i påsk då det förmodligen kommit ännu fler.

För ett antal år sedan anordnades det intressanta föreläsningar på vårkanten. Jag minns inte vem som var arrangör, kanske det var Hushållningssällskapet. Ett år handlade det om fölning och några andra år om avel. 2015 hette föreläsningen ”Värna aveln” och då var i alla fall HS arrangör. Jag kikade lite i mina anteckningar från den föreläsningen och jag hade bland annat skrivit nedanstående:

  • Många har en konstig uppfattning om att bara de bästa hästarna skall visas och det är inte bra eftersom det ger fel uppfattning av kvalitén när så få bedöms. Bland Ardenner är det endast 20% som visas, hos Nordsvenskarna är siffran 27%. 
  • Man skall se avelsvärderingen både som en avelsrådgivning och ett tillfälle för social träning, det sistnämnda slarvas det oerhört med.
  • Det är viktigt att visa tvååriga ston på avelsvärdering, särskilt om man planerar att betäcka dem redan som treåringar. 
  • Ändamålet med all avel är att få hållbara hästar som kan utföra ett arbete.
  • De flesta raser har numera få betäckta ston vilket ger en osäkrare avkommebedömning.
  • Fler valacker måste komma fram till avelsvärdering, de kan inte själva föra aveln vidare men är ett resultat av ett avelsarbete och därmed viktiga.
  • Slutligen har Shetland fått bättre halsar men har problem med inavel. Det importeras en mängd hingstar men de representerar inget blod som inte redan finns.

Mycket tänkvärda tankar tycker jag. Förra året visades endast 45,4 % av de treåriga Shetlandsstona vid sommarpremiering, alltså inte ens hälften av årgången. Förmodligen är det väl så att många bara visar de ston de tror har chans att få diplom vilket är en riktig björntjänst för aveln. Dessutom tycker jag uppriktigt sagt att folk har en konstig syn på detta med avelsvärderingar. Numera tycks det i folkmun heta att ”man visar sitt treåriga sto för diplom” när man visar vid sommarpremiering. Fel! Man avelsvärderar sitt sto och om hon uppfyller de rasspecifika krav som krävs så tilldelas hon ett diplom.

Avslutar med några foton från dagens utflykt. De är tagna på långt håll eftersom det är förbjudet att beträda området där de håller till.

~

~

~

~

~

En tur till Skåne
18 mars 2021

Ninette har nu tre månader kvar av sin dräktighet och magen växer för fullt. Heddas mage ser också ut att växa men eftersom jag inte gjort det där urintestet ännu så känner jag mig inte säker på om hon är dräktig. Det är inte alla gånger det synts så väl på henne när hon varit dräktig. Rosa är jag mer tveksam till, mamma tror att hon är dräktig så då känner jag mig tvungen att tro motsatsen så att någon av oss får rätt ;)


Eros och Hanna vilar i vårsolen

~

I lördags var jag och pappa en sväng till Skåne för att hämta en trehjulig cykel han köpt. Det var skönt att få se något annat även om det mest var motorväg. Vi körde E4 ner och Nissastigen hem så blev det lite omväxling. Cykeln var riktigt bra och efter att jag bytt sadel så passade den pappa ännu bättre. Han har provcyklat upp till brevlådan vilket är 600 meter totalt. Han har inte cyklat på många år så han för väl öka lite i taget.


Koltrast

~

Rådjursgetet med kiden som föddes hos oss förra våren har kommit tillbaka och det går nu att se att det är två bockar. Rådjur verkar vara riktiga vanedjur för de återkommer vid denna tid varje år och stannar tills kiden är födda. Sedan försvinner de ett tag för att återvända och stanna ända till hösten. På vintern ser vi dem inte lika ofta men nu är de som sagt tillbaka. Idag gick de i ena sommarhagen och jag fick några foton på dem. Jag tycker det är jättetrevligt att ha dem så nära och hoppas förstås på kid även i år :)


En av lillbockarna

~


Geten med ena fjolårskidet

~


Hela familjen

~


Geten är väldigt orädd medan kiden är mer vaksamma

 

Hingstar vi använt 2
12 mars 2021

Nästa hingst vi använde till Rosa var Rosenhagas Rubens RS 570. Han har samma mor som Lyric, Furunäs Benita. Rubens var 4 år när vi använde honom och alltså ännu oprövad men med förärvningssäker stam. Hans far Rosenhagas Henri Martin kände vi väl eftersom vi haft honom hemma hos oss en sommar. Han har inte använts så mycket i avel men hade då lämnat några diplomston och vi hade själva en avkomma efter honom. Jag kommer skriva mer om Henri Martin när jag kommer till de hingstar vi valt till Hedda.

Jag gillar som sagt att använda olika hingstar till stona, gärna unga men med förärvningssäkra stammar. Jag tycker om Rubens modell och storlek samt hans temperament så det kändes som en spännande idé att prova. När vi använde honom var han endast visad på premiering när han godkändes som 2,5-åring och hade bara en avkomma. Han har nu lämnat en godkänd hingst, två diplomston samt tre klass I-ponnyer på de nio avkommor som är tre år och äldre. 


Rosenhagas Rubens RS 570

~

Denna gång föddes ett hingstföl med stjärn som döptes till Djupedalens Filip. Som föl var han väldigt reserverad men det gick över och han blev en väldigt trevlig och samarbetsvillig ponny. Något hingstämne var han inte så efter hingstbetet som ettåring kastrerades han. Tanken var hela tiden att visa honom som treåring och sedan sälja honom. Han visades även på utställning som unghäst med 37 - 38 poäng. Jag tömkörde honom en del och han lärde sig snabbt.


Filip som föl

~


Med Heavenly som läromästare lärde sig Filip tömkörning

~

Framåt våren när han var tre år fick vi en fråga från en bekant om vi möjligen hade någon ponny till salu. Jag brukar alltid fråga vad de tänkt ha ponnyn till för att kunna matcha ihop rätt ponny till rätt köpare. Det har hänt flera gånger att jag inte tyckt att vi har någon ponny som passar önskemålen och då har jag sagt nej trots att köparen haft ett bra hem att erbjuda. Den här gången hade jag Filip och Fatima att välja på och jag tyckte att Filip skulle passa. Familjen kom och tittade och föll direkt. Han gick kvar hos oss några månader innan vi körde ner honom till Gislaved. Det bestämdes att han skulle visas vid sommarpremieringen i Svenljunga och att jag skulle hjälpa till att visa. Det känns viktigt att alla våra treåringar visas oavsett kön så att mödrarna kan ha nytta av deras bedömningar. Vid premieringen fick Filip 38 poäng och klass I, vilket gav Rosa 20 avkommepoäng för honom.


Filip som treåring

~

Det blir i sommar sex år sedan Filip flyttade och han bor kvar i samma familj som vi sålde honom till. Där finns två flickor i 5 - 6-årsåldern som rider och kör honom. De har även startat i små hopptävlingar och hittar på en massa annat roligt med honom. Jag tror att han kommer få stanna hela livet i denna familj :)


Filip som ridponny

~

Hingstar vi använt 1
10 mars 2021

Nu har jag presenterat alla våra veteraner så ungdomarna får vänta till nästa vinter. I stället tänker jag skriva lite om de hingstar vi använt och hur tankarna runt de hingstvalen gått. Både mamma och jag har ju ston men det är jag som väljer hingst till alla. Får se hur många som hinns med innan corona försvinner och livet förhoppningsvis kommer tillbaka ;)

Fuxen (!) Rosenhagas Lyric RS 484 var den första hingst vi använde till våra ston. Både Rosa och Hedda betäcktes med honom men Hedda resorberade tyvärr. Lyric valdes främst för sin gedigna stam med Furunäs Benita som mor, hon var redan då Elitpremierad och har senare höjts till Super Elit. Fadern Lakris, även han Elitpremierad, var främst en utmärkt stoförärvare med Package of Marshwood som far och Polly II som mor. Polly var också Elitpremierad och hade lämnat både flera godkända hingstar och diplomstom samt utställningsvinnare. Hennes avkommor användes även mycket till bruks vilket borgar för ett trevligt temperament. Package har bl a lämnat fantastiska Fluke of Marshwood och är därmed morfar till storheter som Newton och Asterix, båda med stuterinamnet v. Dorpzicht, samt den i Sverige verksamme Bonance v. Dorpzicht som var A-premierad. Utöver Lyrics gedigna stam så har han en exteriör som tilltalar mig mycket och han är numera belönad med A för sin förärvning samt SUCH och Super SUCH för sina utställningsmeriter.


Rosenhagas Lyric RS 484. Foto från hingstvisningen på Uddetorp 2008. 

~

Resultatet av denna betäckning blev Djupedalens Fatima. Hon fick 39 poäng vid premieringen som treåring och hade faktiskt ringens enda nia på typ :) Hon kommer ur Rosas linje och de brukar vara ganska sena så därför ställdes hon inte ut nästa gång förrän hon var nio år och belönades då med 41 poäng. Det fanns väl förstås tillfällen tidigare också, men under några år hade jag så många ungston att visa så de äldre fick stå tillbaka. Fatimas styrka är en mycket fin rastyp, kanske den finaste typen i vår hage? Hon är åtminstone av en sådan typ som jag själv gillar. Hon har numera en enorm tagelväxt och manen når långt ner på bogen. Däremot skulle jag önska bättre rörelser, speciellt i trav. Om Fatima skulle betäckas skulle jag välja en rörlig hingst av lite flottare modell, kanske Almnäs Tarpan för att ta ett exempel.


Fatima som föl

~


Djupedalens Fatima RS 6918. Foto från 2019.

~

Testar nytt igen
6 mars 2021

Redan inne i mars månad och det bästa är nog att kvällarna blir allt ljusare. Jag skall sluta att arbeta helger och har nu bara två kvar vilket känns jätteskönt. Att oftast bara arbeta 2,5 timma på förmiddagen passar mitt liv dåligt eftersom hela dagen blir sönderhackad. Jag har jobbat helg frivilligt sedan 2014 men nu känner jag att det får räcka.

Jag har ju testat spånpellets i två boxar sen i höstas men nu har jag bestämt att inte köpa fler säckar. Det som ligger kvar får ligga men jag fyller på med spån i stället. Jag testar förresten en ny spånsort också :) Fick ett tips om lantbruksströ som är mycket mer finfördelat än kutterspån. Jag tycker att det är riktigt bra, det följer med minimalt ut men säckarna är inte lika hårt packade som kutterspån så hur åtgången blir i slutändan vet jag inte. Tänker att jag testar ett par pallar för att se om jag helt skall övergå till lantbruksströ nästa höst.

Hästarna fäller en hel del och Eros allra värst, precis som vanligt. Jag använder piggborstar till fällpäls och de går åt i sådan omfattning att jag undrar om inte Hööks snart börjar kalla mig för ”tanten som köper så många piggborstar” ;) Jag använder faktiskt piggborstar till svansarna också. Kanske en dödssynd, men mina hästar har enorm tagelväxt i sina svansar så om det lossnar några hårstrån så är det ingen katastrof. Manarna är jag försiktigare med, de dränker jag in med pälsglans och borstar ur med hårborste till vardags. Inför utställning är jag förstås betydligt noggrannare och kammar varje hårstrå ;)

Jag har bokat boende för en liten resa i augusti, om nu smittoläget tillåter. SSS Riks skall gå i Bålsta så jag skall passa på att besöka både utställningen samt ta en dag eller två i Stockholm. Det känns bra att ha något att se fram emot för dagarna är ärligt talat rätt ensidiga. Det känns som att livet bara består av arbete men någon belöning i form av sådant som är roligt och ger energi, i mitt fall hästutställningar, får man ingenting av. Visst är det roligt att pyssla om djuren på hemmaplan, tillvaron skulle ju vara ännu värre utan dem, men för egen del måste jag få se lite annat än mitt eget för att få inspiration till min lilla avel.

Jag har beställt ett dräktighetstest till Hedda som ligger i kylskåpet och väntar på att jag skall samla urin. Instruktionerna till testet är minst sagt komplicerade och tycks kräva en kemist så det får någon annan här hemma fixa, fast det är de ännu lyckligt ovetande om :)

Halinas hov är nu helt bra. Enligt hovslagaren så borde hovbölden redan visat sig om det blivit någon, så vi kan konstatera att alla komplikationer som veterinären räknade upp uteblev. Med tanke på hur litet märket i hoven var så kan hon inte trampat in spiken i hoven utan bara trampat på den så där hade vi tur i oturen. Hela kalaset gick på 5000:- men Agria stod för nästan 3000:- så den här gången kände jag mig faktiskt nöjd med försäkringsbolaget.


Eros & Hanna

~


Jag tycker Ninette ser ganska dräktig ut

~

 

Perfekt väder för skitjobb :)
28 februari

Det har varit ett fantastiskt fint väder i helgen, lagom temperatur att jobba ute i bara en tröja utan att vare sig frysa eller bli för varm. Det blåste kraftigt här natten till fredagen så ett träd föll över staketet i ena vinterhagen. Jag fick stänga till där för jag hann inte fixa det på morgonen före jobbet. Igår var min bror och hans söner i Djupedalen och tog hand om trädet, jag hade bara arbetet att laga staketet vilket var snabbt gjort när trädet var borta. Jag är mycket tacksam för den hjälpen :)

Idag har vi mockat vinterhagen, det är långt ifrån klart men vi har kommit en bra bit. Jag funderade på om jag någonsin börjat med det sista februari och kom fram till att vi aldrig varit så tidiga. Eftersom hästarna kommer gå i denna hage ett bra tag till så blir det ju givetvis mer skit, men det som är borta är ju borta.

Igår var det även årsmöte i Shetland Väst, ett digitalt sådant förstås. Det var bara drygt tio deltagare så det gick både lugnt och snabbt. Min motion om att uppdatera priset Bäst i väst utställning gick igenom vilket jag förstås tycker är bra.

För en dryg vecka sedan trampade Halina på en spik efter att någon (Hanna är starkt misstänkt) haft sönder ena foderlådan och en bräda hamnat i hagen. När jag skulle ge eftermiddagshö såg jag blod i snön och strax efteråt hittade jag brädan med två spikar uppåt. Jag lyfte 44 fötter utan att se någon skada, men när Halina gick iväg såg jag att hon haltade lite. Jag tog in henne och vid väldigt noggrann kontroll såg jag ett pyttelitet märke i ena hoven. Eftersom jag skulle till Göteborg dagen därpå var det inte läge att avvakta så jag ringde distriktsveterinären direkt då jag ville att Halina skulle få påfyllning av stelkrampsvaccin. Hon kom ut på en dryg timme, undersökte, vaccinerade, smärtlindrade och lade ett våtvarmt omslag som skulle sitta på i två dagar. På fredagen fick Halina stå inne på dagen och gå ut först när jag kom från Göteborg. Hon haltade rätt kraftigt både fredag och lördag men det blev betydligt bättre när jag tog bort bandaget. Hon har fått stå inne halva dagarna samt att jag har tempat henne två gånger om dagen och tvättat ur hoven. Det verkar som att hon klarat sig väldigt bra för hon har inte haft feber och märket syns knappt längre plus att hon är ohalt så nu går hon ute som vanligt igen. Hovslagaren kommer och verkar veteranerna på fredag så han ska få titta på henne för säkerhets skull. Beträffande foderlådorna så byggde jag om dem förra helgen så nu skall ingen ligist kunna förstöra dem fler gånger. Får ändå säga att vi varit väldigt förskonade från skador på Shetlandsponnyerna. Förutom detta så ryckte Eros loss sin ena näsvinge 2008, det är allt. Med Nikita var det tvärtom, hon blev ihopsydd många gånger efter att ha blivit sparkad av Gullan, fått en tagg i benet, trampat igenom is m.m.  

Kameran är min ständiga följeslagare och igår fastnade nedanstående motiv :)


Talgoxar vid fågelbordet

~


Gäss på genomresa

~


Rådjuren är tillbaka

~


Hanna

~

 

I närbild - Furunäs Ninette
21 februari 2021

Efter att ha köpt Hedda, Rosa och Elein kände jag att vi nu skaffat precis de ston jag velat ha och att vi inte behövde fler. Dock lade jag till att det enda ytterligare sto jag skulle vilja ha var Rosas mamma, Furunäs Ninette. Jag minns att jag såg en saluannons hos Junibacken på henne redan 2005 - 2006 men då var Eurydike fortfarande frisk så några hästköpsplaner fanns inte just då trots att jag var väldigt sugen.

2012 hittade jag en annons på Hästnet där Ninette annonserades ut. Jag hade följt henne lite på håll och visste att hon sålts från Junibacken till Tombo Stuteri i Ludvika där hon fått två hingstföl e. Lukas. Sedan tidigare hade hon ju lämnat Rosa som redan fanns hos oss samt tyvärr kastat ett föl e. Jolly Roger of Marshwood. Nu var hon 11 år gammal och inte betäckt på flera år. Jag hade just sålt Skärgårdens Nelson, Eleins son, så man kan säga att annonsen på Ninette dök upp vid exakt rätt tidpunkt. Jag kunde inte få henne ur tanken så affären gjordes upp via telefon och några veckor senare åkte mamma och jag upp till Ludvika och hämtade henne.


Furunäs Ninette RS 5271 hösten 2012

~

Hedda hade precis kommit hem från betäckning hos Gladiator som stod på Junibacken så jag bestämde mig för att skicka dit även Ninette. Hon fungerade klockrent och blev dräktig direkt. Året därpå föddes Djupedalens Namira som erhöll diplom som treåring samt är guldbelönad på utställning.

Nästa hingstval blev Almnäs Tarpan som stod sitt första år hos Magnus Karlsson i Brålanda. Även denna gång fungerade allt perfekt, Ninette blev dräktig direkt och 2016 föddes ännu ett stoföl, Djupedalens Naomi. Denna fölning var lite mer dramatisk då det visade sig vara ett felläge. Det kom ett ben och en nos men det andra benet hittade jag inte. Ninette hade krystvärkar så jag kunde inte trycka tillbaka fölet och ringde därför veterinären som var hos oss inom 10 minuter, ibland skall man ha tur. Veterinären konstaterade snabbt att hon inte heller kunde trycka tillbaka fölet och lade därför ryggmärgsbedövning på Ninette så att värkarna avtog. Då var det en ganska lätt sak att knuffa tillbaka fölet och få tag i frambenet som var vikt i knät. Sedan föddes fölet rakt i veterinärens armar och till min stora glädje levde det. Naomi visades sedan flitigt som unghäst med fina resultat. Hon var BIS i Långasjö som treåring och fick senare samma år diplom. Därmed har Ninettes samtliga stoföl blivit diplomston och de har tre olika fäder. Naomi såldes förra året till Madelene Sjögren i Habo där hon numera är ridhäst och väntar sitt första föl i år.


Ninette med Naomi

~

Ninette är själv ett diplomsto och var belönad med SUCH när jag köpte henne. Jag har ställt ut henne två gånger då hon haft föl vid sidan. Hon tappar tyvärr en hel del när hon ger di så trots att hon fått 41 poäng båda gångerna kunde jag valt att visa henne vid andra tillfällen tänker jag självkritiskt.


Hemma i hagen

~

2018 visade jag Ninette för höjning till A. Det går ju att göra pappersvägen numera men jag tycker det är roligt att kunna visa stona så vi åkte till Gräfsnäs där Ronny Johnsson var premieringförrättare. När det blev vår tur började jag med att be om ursäkt för att hon var alldeles för fet. Ronny höll inte alls med utan hävdade bestämt att hon skulle se ut exakt som hon gjorde. Ninette höjdes till A, hon fick inga exteriörpoäng p g a sin ålder men ett alldeles strålande fint omdöme med tillägget” visad i ett utmärkt skick” :) I somras betäcktes Ninette  med Nightingales Hashtag och är förmodat dräktig. Vi hoppas på en lyckosam fölning och ett friskt föl för då kan hon höjas till Elit i sommar :)


Ninette Gräfsnäs 2018, höjd till A
Foto: Pernilla Hägg

~

Ninette är vår allra försiktigaste ponny. Vi har haft flera ättlingar till Timothy v.St. Geerhof och jag tycker att allihop varit måna om att göra rätt och försiktiga till sitt sätt. Ninette håller sig helst i bakgrunden och är inte alls så framfusig som Eros och somliga andra ;) Hon behöver en lugn hantering och blir alldeles förtvivlad om man höjer rösten. Det fick vi erfara en gång när hon vid lastning råkade trampa Mikael på foten och han skrek till. Vill hon klias med någon brukar hon välja barnbarnet Frida men om någon annan tar initiativet ställer hon gärna upp. Hon trivs bäst hemma och är inte helt tillfreds med att åka på utställning. Men om hon fölar i sommar får hon faktiskt stå ut med att åka på premiering för att höjas till Elit :)


Ninette hos Hashtag

~

I närbild - Elein
15 februari 2021

Sensommaren 2008 bestämde vi oss för att köpa ytterligare ett sto och det jag ville ha var ett till med Furunäsmöderne. Det fanns inga på annons och inte hittade jag några hos uppfödare heller. Det dröjde några månader och plötsligt fanns Elein utannonserad på Hästnet. Med Furunäs Paljette som mor var hon precis det jag önskat så jag tog kontakt med Johanna på Skärgården som ägt Elein sedan hon var tre år. Elein hade ett hingstföl vid namn Skärgårdens Nelson e. Plutus v. Dorpzicht vid sidan och även han flyttade med till oss. I oktober gjorde vi den ca 40 mil långa resan upp till Väddö för att hämta hästarna.


Elein RS 5286

~

Elein var sju år när hon flyttade till oss och hade sitt andra föl vid sidan. Tidigare hade hon lämnat ytterligare ett hingstföl, Skärgårdens Legend e. Ytterhalls Mistral. Elein hade fina meriter när vi köpte henne, diplom som treåring, vilket var ett krav om vi skulle köpa ett äldre sto, samt belönad med SUCH.


Elein och Nelson dagen efter vi hämtade dem

~

Vi har alltså ägt Elein i drygt tolv år men bara ställt ut henne tre gånger under den tiden. Första utställningen var i Färgelanda 2009. Hon vann en stor fin gallstoklass, champion stotiteln samt utsågs sen till Reserv BIS. Tre år senare anmälde jag Elein till vinterutställningen i Kristinehamn. Hon hade varit så fin hela vintern, i lagom hull och rörde sig bra. Jag kommer mycket väl ihåg att jag tänkte att om jag lyckades visa henne från den allra bästa sidan kunde det nog bli 43 poäng. Jag hade till och med satt poäng för mig själv, 99898 bedömde jag ;) Det gick faktisk bättre än så. Elein vann ännu en fin gallstoklass, blev champion sto och slutligen BIS. Poängraden löd 910898=44, så helt fel ute hade jag inte varit :) Detta blev vår allra första BIS-vinst och den högsta poäng våra hästar uppnått, även om orden bakom poängen betyder mer för mig än siffrorna. Senaste utställningen var som veteran och då var hon ensam i sin klass och fick 41 poäng med tre nior och två sjuor i raden :)


Res BIS Vabiola v. D.S och BIS Elein. Kristinehamn 2012.
Foto: Frida Erixon

~

Elein är inköpt för avel men har tyvärr aldrig blivit dräktig hos oss. Hon har haft två okomplicerade fölningar hos Skärgården men vi har aldrig lyckats trots många års försök och utredningar. Hennes äggstockar har gått i dvala vilket tyvärr kan hända. Vi har försökt med diverse behandlingar men de vaknar inte så efter fem års försök med fyra olika hingstar gav vi upp. Hennes uppgift fick istället bli att vara snäll och vacker i vår flock, för att sälja henne har vi inte klarat av.


Foto: Frida Erixon

~

Elein är en mycket frisk och sund ponny. Förutom att hennes äggstockar inte fungerar så har hon under drygt tolv år hos oss aldrig haft något hälsobekymmer. Inte ens ett litet magknip eller minsta hålvägg. Hon har alltid gått på bete om somrarna, lite rund blir hon men benägenheten för fång tycks vara noll trots att hon varit gall i så många år. Den sundheten hade jag gärna avlat vidare på.


Elein vilar i vintersolen

~

Elein är en mycket snäll ponny. Hon säger ifrån i flocken om det behövs men startar aldrig bråk. Hon är en äldre trygghet i vår åldersblandade flock, det märktes tydligt i somras då de tre andra äldre stona samtidigt var borta för betäckningar. Elein är inkörd som unghäst men aldrig körd hos oss. Jag har tömkört henne lite och det tycker hon är okej men är nog mer nöjd av att gå i flocken med sina kompisar än att arbeta så det slipper hon. På äldre dagar har vi skämt bort henne lite. Hon står i boxen mittemot fodret och varje morgon innan hon går ut vill hon ha några pelletsar. Hon stannar helt sonika i boxen tills hon fått det, lite bortskämd har en äldre dam rätt att vara tycker jag :)


"Vacker som en tavla" var några av domaren ord om Elein

~

Inkörningskurs
13 februari 2021

Precis som många andra har vi haft det kallt senaste tiden. Det innebär merarbete både på jobbet och i stallet. Hästarna har fått stå inne lite längre om morgnarna eftersom vi är rädda för att vattnet skall frysa om stallet kyls ut. Det blir förstås mer att mocka men det är bara att gilla läget. Jag har hjälp av mamma som fodrar de morgnar de äter inne och vissa dagar har hon även släppt ut dem. Vi har många begravningar på jobbet så det är ibland svårt för mig att vara flexibel. Vi har fått lite mer snö som täckt isen vilket var jättebra då hela vinterhagen åter blev brukbar. Hästarna trivs nämligen bättre i den delen jag var tvungen att stänga av ett tag.

Jag har ju använt spånpellets i två boxar sen i höstas. Det har gått bra, men nu när det varit så kallt tycker jag det har varit lite bökigt att behöva blaska med vatten för att de skall svälla. Jag tror därför att jag övergår till spån igen när de sista pelletssäckarna är slut. Idag köpte jag en bal lantbruksströ att testa, fick tipset av en hästägare som använder det istället för kutterspån. Lantbruksströ är mycket mer finfördelat än kutterspån, det blir spännande att mocka i det i morgon. Det är dags att köpa hem en ny pall strö och faller testet väl ut så kanske jag köper lantbruksströ istället.

Idag har jag deltagit vid en digital inkörningskurs. Det var en teoretisk kurs med både bilder och korta filmer. Den hade stort fokus på säkerhet vilket jag tycker är jätteviktigt. Selens tillpassning gick igenom samt alla steg från allmän hantering tills hästen kom i vagn. Det var en väldigt bra kurs och ett välkommet avbrott i den rätt trista tillvaron med kyla och corona. Jag hoppas snart få tid till att ta upp inkörningen igen. Kylan och tidsbrist har stått i vägen ett tag.

Igår var jag och Cecilia i Hjo ett ärende. Det var soligt och fint väder så vi passade på att fota lite i hamnen. Medan vi höll på med det var det några personer som vinterbadade i Vättern. Den sjön är kall även på sommaren så jag frös bara av att se dem bada mitt i vintern. De var i en bra stund, jag förstår inte hur de klarade det.

Avslutar med några foton från Hjo.

~

~

~

~

~

~

~

~

~

 

I närbild - Junibackens Four Roses
30 januari 2021

Nu är det Rosas tur att presenteras lite närmare. Hon flyttade hit tillsammans med Hedda i oktober 2007, 2,5 år gammal.

 


Junibackens Four Roses RS 5899

~

När vi var hos Maria på Junibacken för att titta på Hedda var det meningen att bara köpa ett ungsto. Men Rosa följde efter mamma i hagen så hon blev väldigt förtjust i henne och därför blev det två :) Själv hade jag redan efter att ha läst på Marias hemsida fallit för Rosa tack vare hennes möderne. Att hon inte var någon slående skönhet som 2,5-åring spelade ingen roll för min del, jag visste att denna linje behöver tid att blomma ut vilket har visat sig stämma. Furunäs Jotex är far till både Hedda och Rosa. Medan Hedda har ett väldigt bra holländskt möderne kommer Rosa ur en mycket gedigen stostam som funnits i Sverige i många generationer. Hon är Furunäs Ninettes första föl och därefter följer F Ginette - F Roxette - F Perlita - F Penny - Harviestoun Priscilla.

 


Rosa hösten 2020

~

Rosa var bara visad en gång när vi köpte henne, hon hade fått 39 poäng vid sommarpremiering som tvååring. Som treåring visade vi henne vid fyra utställningar med 39-40 poäng vid samtliga. Hon visades förstås också vid sommarpremieringen där hon till vår stora glädje fick diplom. Hon gick i samma ring som Hedda så vi fick diplom på båda våra ston den dagen. Rosa startade också treårstest men med mycket blygsamt resultat. Hon tyckte det var väldigt onödigt att hoppa hinder klockan åtta på morgonen, det visade hon tydligt ;)

 


Nossebro 2008. Diplom med 88897=40 poäng

~

Efter tre års ålder är Rosa bara utställd fyra gånger vilket resulterat i att hon erhöll SUCH 2011. Bästa resultatet är i Ingelstad 2011 där hon tilldelades 42 poäng av Torsten Jeppsson. Hon gick tvåa i ringen och stoet som vann klassen vann även BIS den dagen. Efter denna utställning har vi inte visat Rosa mer vilken hon själv nog är nöjd över. Rosa är nämligen en mycket bestämd ponny som trivs bäst hemma. Hon är mycket självständig och kunde i yngre dagar vara försvunnen från flocken. Vi lärde oss snart att det inte betydde att hon låg med brutet ben någonstans utan hon brukade komma upp från dalen när vi ropat på henne. Rosa är förutom att vara bestämd väldigt snäll. Hon gillar att bli ompysslad men arbete är hon mer tveksam till. Hon trivs bättre med att ha föl vid sidan och är en mycket bra mor.

 


Ingelstad 2011. 99888=42 poäng

~

Rosa har haft väldigt lätta fölningar med tydliga tecken före. Med facit i hand skulle det alla gångerna räckt att bara vaka en natt för hon har varit rena skolboksexemplet. Men vem vågar chansa, så vi har förstås tittat tidigare än så. Hon har hittills fått fyra föl, alla med olika fäder och alla är visade vid premiering som treåringar. Frida erhöll diplom medan Fatima fick 39 poäng och sönerna Filip och Frans 38 poäng. De båda sönerna är numera sålda och har blivit förträffliga bruksvalacker. Rosa är betäckt med Skärgårdens Roosevelt och vi hoppas förstås på att hon är dräktig. Vi behöver snart spara en valack för egen del och med tanke på hur trevliga Rosas söner blivit så ligger det nära till hands att vi behåller en av hennes avkommor. Hon är ju förresten den enda av våra ston som fått hingstföl då både Ninette och Hedda hittills bara fått stoföl.

 


Rosa med Frans

~ 

I närbild - Junibackens Hedda
27 januari 2021

Näst i tur att presenteras är Hedda som köptes tillsammans med Rosa i oktober 2007 då de var 2,5 år gamla.


Junibackens Hedda RS 5898

~

Det är tack vare Cattis Öhman som Hedda hamnade hos oss. När vi pratade om att köpa ett ungsto tyckte hon att Hedda skulle passa och frågade helt sonika Maria på Junibacken om hon kunde tänka sig att sälja Hedda till oss. Maria var positiv så vi åkte till Junibacken och fastnade för Hedda och även Rosa men det är en annan historia ;)

Hedda hade ställts ut med väldigt goda resultat som 2-åring och det var ju förstås nervöst att köpa ett så välmeriterat ungsto. Vi hade som tur var hela vintern och våren på oss att lära känna varandra inför den viktiga treårssäsongen. Hedda visades vid två utställningar med två segrar och ett ungstochampionat som resultat. Vid sommarpremieringen gick hon först i en stor ring med 11 ston och fick diplom med 43 poäng. Senare samma år blev hon länets bästa ponnysto vid premieringsfinalen. Hon startade även vid treårstest och erhöll gångartsutmärkelse medan hon var en futtig poäng från att få även hopputmärkelse.


Nossebro 2008. Diplom med 99889=43 poäng

~

Därefter har jag ställt ut Hedda rätt sparsamt under åren men med mycket goda resultat. Det allra bästa får nog Reserv BIS-vinsten vid Riks i Köping 2013 anses vara. Det var 112 deltagare vid den utställningen och att komma så långt fram i sådan konkurrens är stort. Därefter ställdes inte Hedda ut förrän i oktober 2020, nu som veteran. Hon vann där klassen, blev champion sto och slutligen Best in Show. Hedda erhöll SUCH 2009 och i år belönades hon med Super SUCH.

Hedda i Vartofta 2011, där hon belönades med 910888=43 poäng

~

Hedda har hittills fått tre avkommor. Hon har varit konstaterad dräktig men tyvärr resorberat två gånger också. Alla avkommorna är ston och samtliga har diplom, är guldbelönade samt har erhållit championtitlar. Hilde har flest, hon har blivit champion såväl som föl, ungsto och sto samt var Reserv BIS som ettåring och BIS som tvååring. Hanna och Halina har varsin ungstotitel medan Hanna och Hilde har erhållit SUCH. Hedda är nu betäckt med Skärgårdens Roosevelt och vi hoppas förstås att hon är dräktig.


Hedda med Halina i magen

~

Hedda har haft lätta och snabba fölningar utan några särskilda tecken på förestående fölning. De första två fölen, Hanna och Hilde, var redan födda när mamma kom ut till stallet, båda gångerna vid 01.30-tiden. Halina är däremot född på kvällen och då förstod jag varför vi överraskats av de andra två fölen. Den gången tog jag in Hedda kl 20.30 och hon såg inte fölfärdig ut. En halvtimma senare hade hon fått vaxproppar. 21.15 lade hon sig ner, 21.25 började värkarbetet och 21.35 var fölet ute. 21.55 släppte efterbörden och 22.02 stod fölet upp. Hedda har vid två av fölningarna haft ganska kraftiga eftervärkar Vi har därför hjälpt fölet att börja dia så fort som möjligt eftersom det då frigörs en hormon som gör att värkarna avklingar. Det är inte lätt för en nyfödd fölunge att hitta maten om inte mamma står stilla.


Hedda med nyfödd Hilde

~

Hedda har ett mycket behagligt temperament och brukade tidigare hålla sig i bakgrunden. Däremot är yngsta dottern Halina en mycket kavat ponny vilket gjort att även Hedda blivit lite mer framåt i flocken. Jag tänkte faktiskt på det när jag visade Hedda i Färgelanda, hon var så pigg och utstrålade ett så gott självförtroende. När jag visat henne tidigare har hon varit försiktigare, så den där kavata dottern har kanske gott inflytande på sin mors utställningsresultat med tanke på att det blev BIS-vinst ;)


Hedda 15 år, BIS i Ljungskile oktober 2020
Foto: Iris Magnusson

Isgata
23 januari 2021

Igår morse vaknade vi till isgata och på väg till stallet var jag en hårsmån från att köra på ett rådjur. Om han inte vänt i diket så hade det gått illa. Vägen ner till Djupedalen var som en skridskobana så pappa tog traktorn upp till den större vägen och hoppade i taxin till dialysen där. Är nog inte så många dialysgubbar som möter upp taxin i traktor med snöblad bak och en skopa med en skottkärra i fram ;) Gårdsplanen och delar av hästhagen var lika illa så vi ringde efter grusning. Jag har som tur är två vinterhagar så nu får de gå i den lilla delen tills värsta isen försvunnit. Vägen ut dit grusade vi så där går de utan att halka och i hagen är det snö. Shetlandsponnyerna är kloka och går försiktigt på halkigt underlag. Annat var det med mina New Forest, de blev oroliga och sprang istället. Tömkörningen ligger bokstavligt talat på is just nu, jag vill inte bryta vare sig mina eller hästarnas ben. Det räcker så gott med en person på kryckor i vårt hus.

Den gamla hankatten tycks älska sitt nya bo :) Han ligger där varje gång jag tittar efter. När jag packar foder brukar han gå iväg och då har jag känt i boet och det är riktigt varmt och gott där inne. Båda katterna får plats så det kan ju vara så att även honkatten ligger där om nätterna. På dagarna är hon inne i huset där hon har gillestugan för sig själv.

Heddas Super SUCH-diplom kom i veckan så nu känns det på riktigt :) Om allt blir lite mer normalt detta år hoppas jag kunna visa Namira med förhoppning om det tredje guldet som behövs för SUCH. Hon fick två guld som treåring och är därefter inte visad. Jag vill ta ut henne tidigt på säsongen för sedan är risken att hon blir för fet. Hilde har SUCH sedan några år och har chans på Super SUCH, men det svåraste resultatet är kvar att erövra så det är inget man lätt ordnar. Elein saknar också ett resultat för Super SUCH, hon behöver 43 poäng utan någon titel och så höga poäng vet jag inte om hon klarar som 20-åring. Som 11-åring blev hon BIS med 44 poäng men då stod hon på topp. Hon är fortfarande väldigt fin men 43 är många poäng att skrapa ihop.

På väg till stallet i morse dök det äntligen upp ett tillfälle att fotografera älgar på tillräckligt nära håll. Ko med kalv gick på ett fält på högersidan så jag vände vid första bästa tillfälle och körde tillbaka. Då gick de över stora vägen och ut på en annan åker vilket var ännu bättre eftersom den låg precis vid en grusväg som jag kunde köra in på. Jag fotade några bilder från bilen innan de gick över grusvägen framför min bil och ut på nästa åker. Då klev jag ur bilen och knäppte ytterligare några bilder innan de travade vidare. Jag körde några hundra meter för att vända och där gick tre rådjur :) Jag fotade även dessa från bilen så de bilderna blev lite suddiga. Tänk att en liten småsak som att få se och fota älgar kan göra en så glad :)

~

~

~

~


Efter älgar och rådjur behövs det en svart Shetlandsponny ;) 

 

Uppnått ett mål :) 
17 januari 2021

Vår gamla hankatt som inte är tam har sedan i höstas vägrat att komma in i stallet om kvällarna. Det kändes inte alls bra när det skulle bli över 15 grader kallt så jag byggde ett bo till honom. Jag klädde in en hundbur med sittunderlägg i både botten, i taket och på väggarna. Därefter lade jag ett hästtäcke i botten och ovanpå det ett ombonat katthus som jag köpt på Biltema. En varm fäll inuti huset plus att jag klädde in hela buren med varma dynor och ett täcke fick duga. Till min glädje så kom katten ut ur buren morgonen därpå. På kvällen skulle jag känna efter om det kändes varmt där inne och när jag stack in handen blev det ett himla fräsande och ut kom katten i en väldig fart :) Han verkar gilla sitt bo och därinne är garanterat varmare än i halmen.

Mina hästar verkar inte vara som andra hästar. Om de kan välja föredrar de iskallt vatten framför vattnet i värmebaljan. Egentligen kan man ju undra hur hästarna överlevde förr när det inte fanns värmebaljor för det verkar ju i dagsläget vara livsnödvändigt om man skall tro experterna. Våra äldsta hästar levde tills de blev 34, 32 samt 27 år och ingen av dem fick någonsin uppvärmt vatten. Kolik hade de inte heller, förutom Gullan en period, men de berodde på att grannarna slängde in säckvis med äpplen i vår hage som hon sedan åt upp helt själv efter att ha jagat bort de andra hästarna. När äppleutfodringen slutade upphörde koliken. Numera skall ju hästarna ständigt tugga på något också, annars får de magsår. Helst skall de väl ha en tugga i munnen medan de motioneras ;) När vi började med hästar för 40 år sedan existerade inte fri fodertillgång utan hästarna utfodrades 3 gånger om dygnet. De flesta hästar i vår bekantskapskrets blev mycket gamla och levde friska liv. Jag säger inte att hur man gjorde då var rätt, men det är lite intressant att reflektera. Är glad att jag hållit på med hästar så länge att jag fått ta del av de gamla hästgubbarnas kunskaper. Jag tror nämligen mer på dem än på dagens internetexpertis ;)

Igår kom en mycket glädjande nyhet, Hedda har tilldelats Super-SUCH :) Det är vår första ponny som når denna utmärkelse och det har varit mitt mål länge. Totalt har det tagit tolv år att nå målet, men då var hon inte utställd på sju år innan comebacken som veteran i höstas. Fina Hedda, både vacker själv och förärver sig väl. När jag skulle köpa henne frågade jag en avelsrådgivare vad jag skulle använda för hingstar. ”Till Hedda kan du använda vad som helst” blev svaret. Jag tror faktiskt det stämmer för hon har bara fått bra avkommor. Nu använder jag förstås inte ”vad som helst” utan väljer hingst till Hedda med lika stor omsorg som till de andra stona.


Hedda Reserv BIS och Unique of Shetlane BIS vid Riks i Köping 2013
Foto: Frida Erixon

I närbild - Eros Simbasir
14 januari 2021

Jag tänker berätta lite mer om våra hästar än vad som finns att läsa på deras egna sidor. Jag börjar med den vi haft längst, vår valack Eros.

Jag köpte Eros mamma Smevallens Eurydike från Skattens Stuteri i mars 2003. Hon var betäckt med Roy v. Bunswaard men inte dräktighetskollad. Hon såg inte övertygat dräktig ut och hade inga som helst tecken på en nära förestående fölning, vi hade därför inte ens börjat titta till henne om nätterna när det en morgon stod en fölunge i boxen. Det var pappa som kom ut och hittade fölet så han ringde mig och gratulerade till hingstfölet. Jag skulle jobba dagtid på macken men slängde mig i bilen och åkte och tittade till mor och barn före jobbet. Så här i efterhand får jag dåligt samvete över att jag inte hade kollat Eurydike, men allt gick ju som tur var bra.


Eros som liten

~

Barnen hade en gosedjurspanda som de döpt till Simbasir så det ville de att fölet skulle heta. Jag döper alltid avkommorna på mammans begynnelsebokstav så han fick namnet Eros Simbasir. Det har aldrig funnits i tanken att sälja Eros så han är kvar hos oss :) Som ettåring gick han på bete med en annan unghingst men vantrivdes så att han tappade hull och såg väldigt ledsen ut. Jag hämtade hem honom efter bara några veckor och lånade en tvåårig valack som sällskap under sommaren. Då blev han glad igen och sedan dess har han aldrig varit hemifrån mer än över dagen. På hösten som 1½-åring kastrerades Eros och har sedan dess gått med stoflocken.


Eros, Filip och Hanna

~

Eros har alltid varit väldigt speciell och väldigt orädd. Han har mycket gott självförtroende och många egenheter. Som exempel vill han stå i den box där han kan hålla koll på både ytterdörren och dörren ut till fodret. Om han inte får det visar han tydligt sitt missnöje så det är lugnast att han får som han vill på den punkten. Han vill också gå ut direkt på morgonen, att äta frukost inne i väntan på hovslagare är inte alls hans grej. Eros har två följeslagare i form av Hanna och Fatima. De tycks ha ett förhållande likt Fridolf och Selma, de gnabbas lite men vill inte vara utan varann. De här tre musketörerna får alltid gå in först om kvällarna. Jag måste nämligen se till att de går in i sina egna boxar, de är experter på att smita in hos andra och äta upp deras pellets. Detta trots att de mycket väl vet vart de bor. När dessa tre huliganer är inne släpper jag resten som likt en välartad skolklass lugnt marscherar in i rätt boxar.


Cecilia och Eros tränar visning

~

Eros är utställd väldigt mycket, från föl till 6 års ålder visades han flitigt. Kanske mest för att jag inte hade så många ponnyer att visa men också för att det började gå riktigt bra. Som unghäst var han medelmåttig men som 4-åring fick han sitt första guld och championtitel. Det var på Mantorp och är nog fortfarande ett av mina bästa utställningsminnen. Totalt har det blivit fyra champion valacktitlar och 2009 belönades han som tredje valack med SUCH. Sen dess har han inte ställts ut för han skulle få sluta på topp ;)


Eros 11 år

~

Eros är både körd och riden. Vi har kört med rockard och släde samt dragit ved med honom. När Eros tömkörs är han väldigt påhittig och är jag inte helt uppmärksam så märker han det direkt och gör en tvärvändning om han får lust. Som tur är har han tagit arbetet på allvar när han kommit mellan skacklar eller haft stock efter sig. Han har tävlat i agility, tömkörd och riden precision samt handlerhopp.


Jag och Eros

~


Edith och Eros

~

Eros är nu 18 år och de åren har gått väldigt fort. Hans mor Eurydike blev tyvärr tidigt sjuk i fång och var tvungen att avlivas när hon bara var 9 år pga svår hovbensrotation. Efter hennes död har jag förstått att hennes oförklarliga fångattacker med största säkerhet berodde på cushings syndrom. Hon var aldrig i för högt hull, snarare tvärtom, hade lockig päls och var helt enkelt inte riktigt pigg. Fången kom och gick alla årstider och någon veterinärutredning om orsak gjordes inte på den tiden. Då fick alla Shetlandsponnyer fång pga fetma. Punkt! Det var åtminstone vad de sa i Skara där jag sökte för henne. Jag fick höra att hon skulle ha mindre mat och kunde leva på rötter…

Eros mor Eurydike och Cecilia på hubertusjakt 2006

~

Eurydike var den första häst jag valde ut att köpa helt själv så hennes son Eros betyder väldigt mycket för mig. Jag brukar tänka att alla människor borde ha en egen Eros i stallet :)


Eros som unghingstsällskap, ett hårt liv ;) 

Tio år sedan
3 januari 2021

I år hoppar jag över både tillbakablick och framtidsplanerna. Det har inte hänt så mycket utöver det vardagliga och som läget ser ut nu så är det svårt att ha några planer alls. Året får helt enkelt bli som det blir, några unghästar har jag inte och därmed inga hästar som måste visas utan kan i år ställa ut när och vem jag vill, om lust om möjligheter finns :) Min enda förhoppning är att läget skall bli sådant att det åter går att besöka utställningar som publik. Somrarna med utställningar saknar jag mest av allt, vintern är det ingen större skillnad för min del.  

Idag är det tio år sedan pappa ramlade igenom ett ljusinsläpp på maskinhallstaket när vi skottade snö. Läget var i början ovisst men skadorna visade sig vara en krossad ländkota och två brott på bäckenringen. Han opererades i Göteborg och kunde sedan flyttas till Skövde, först till IVA och därefter till vanlig avdelning. Efter fyra veckor kunde han åka hem och sköta rehabiliteringen där. Ett halvår efter olyckan var han tillbaks och körde buss igen, vilket han höll på med ända tills han föll för 70-årsstrecket två år senare. 

De där snörika vintrarna gjorde att jag fick nog av snö så de här gröna vintrarna passar mig rätt bra. Våra marker blir aldrig leriga mer än lite vid insläppet och där vi måste köra med traktorn när vi kör in hösilage. Men det är inte djupt så mer än lite leriga hovar blir det inte. 

Efter många år med slowfoodnät har jag nu slutat med dessa och fodrar direkt i lådorna istället. Anledningen är att jag vill spara på min kropp då hanteringen vid påfyllning av näten gjort att min rygg kännts så trött varje kväll. Nu fyller jag istället fyra kompostsäckar vilket minskar både arbetsbördan och tidsåtgången. Näten skall ju in och torkas varje dag också, även det tar tid. Härom dagen kom jag på att min kropp nu känns helt ok överallt, till och med i armen som var överansträngd efter en lång höst med lövblåsen. Man blir ju inte yngre så det är nog bäst att försöka fundera ut ergonomiska förbättringar så gott det går. 

Ninette har nu kommit halvtid i sin dräktighet, om hon är dräktig vill säga. Hon fungerade klockrent hos hingsten så jag hoppas förstås på det. Hon har alltid lite mage så det är svårt att säga om det syns något. Hedda och Rosa ligger ca en månad efter och om de är dräktiga vet jag heller inte. Det börjar väl bli dags att beställa de där urintesterna jag tänkt prova som dräktighetskontroll.

Jag har sett så fina filmer på Frans där han körs i sitt nya hem. Där han bor finns det massor med snö och han ser ut att stormtrivas. 

Fotade några Highland Cattle en dag när jag var ute och åkte. I brist på annat får det bli dagens bilder :) 

 

~